Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Det Uppsala som gått, grupper och individer från 70- och och 80-talen, af Proteus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jerskult dock betecknas som en öfverdrift, ty liksom
Rudbecks ocb Linnés namn voro universitetets främste
för de sjuttonde och adertonde seklen, så kunna
Israel Hwassers och Elias Fries’ kännetecknas såsom
de, hvilka skänkt det nittonde århundradets Uppsala
en varaktigare och innehållsrikare glans än Geijers
och Boströms.
Emellertid var det blott återskenet af denna glans,
som kunde förmärkas under 1870-talet. Hwassers
verksamhet upprätthölls visserligen af skicklige män,
men hvarken O. Glas eller C. B. Mesterton intogo
något bemärktare rum utanför sin fakultets eller sin
läkarepraktiks tillräckligt maktpåliggande
sysselsättningar, och anatomiens studium låg åtminstone
under gamle Sundewajls senare år i en viss lägervall,
till a dess Edvard Clasons outtröttliga flit och
genialiska verksamhet åter höjde professuren till dess
berättigade både betydelse och anseende. Bland
fakultetens öfriga medlemmar framstod Frithjof Holmgren
redan nu som en stridsman mot inrotade fördomar
och en förkämpe för idéer på kroppsöfningarnas och
sportens område, hvilka i mycket tack vare hans
initiativ och exempel utvecklats till sin i våra dagar så
rika blomstring. Holmgren representerade i 70-talets
Uppsala en mannakraft, ja man skulle kunna säga ett
vikingalynne, som på den tiden var ganska sällsynt,
äfven om studenters och gesällers nappatag då voro
vida talrikare och mer grundliga än nu för tiden.
Men han hade en viss sträfhet i sitt uppträdande, en
viss vana, att kanske som surrogat för sina på det
idealas område begränsade krigståg och bragder, säga
folk gliringar, som ofta verkade, att han blef
missförstådd. Till den medicinska fakulteten hörde äfven
d:r J. Björkén, en af Uppsalas sista akademiadjunkter
och på sätt och viss också han ett original. Alltid
skinande och vänlig, var Björkén mycket känd inom
studentkåren, tack vare sin stora praktik mer pa
erotikens fält än som ögonläkare. Utpräglad ungkarl,
tillhörde han Gillets stadiga kunder och bildade där
med en juris och en latinsk professor ett kotteri af
mer mångsidig bildning och mindre backantiska vanor
än den gamla Spongbergska trion Hesse, Zedritz och
Pettersson. (Forts, i nästa häfte.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
