Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Till August Strindberg, poem af Albert Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Till ^u^üst Strindberg.
Vårt lif var tomhet. Vi sofvo i ro
och drömde kräftgångens dröm
om fädernas bragder och fädernas tro
och drömde oss sitta i orubbädt bo
i skydd för de nya idéernas ström
med vår storhets fattiga rest.
Alen just som vi lågo som bäst
i dåsigt lugn likt en skara kretiner
vi foro ihop
för ett skallande rop:
Dagen är uppe och solen skiner!
Skaka af den dvala som bundit er kropp,
drag undan de skymmande rullgardiner
och stöt de igengrodda fönstren opp!
fram i dagen! Lat se hvad I ären för ena!
Han I ärligt sinne och af sikter rena?
Upp att verka! Lifvet är strid!
Ni som ha sofvit i all er tid!
Det var underligt tal. Vi sågo oss om _________
vi undrade hvarifrån det kom —:
Där stod du med knuten hand,
och ditt öga glödde af han och harm
och blygseln brände din panna varm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
