Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ghettons drömmare, af I. Zangwill. 2. Folkets frälsare. I—VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han ryckte snart upp sig ur denna dystra
sinnesstämning och vaknade upp till fullt medvetande om
att Friedland flytt. Nåväl, häst så! Den dumme
token skulle tids nog komma tillbaka igen, och i dag
då han väntade prins Pückler-Muskau, baron Korff,
general de Pfuel och pianisten von Bülow till lunchen
och kanske till och med Wagner, om han skulle hinna
tillräckligt tidigt sluta repetitionen af Lohengrin, var
han långt ifrån ledsen att se sitt bord befriad! från
denne pompöse tvärvigg. Huru uselt att vilja dölja
sin judiska härkomst! — Hvilken börda likväl att
tillhöra en sådan ras, vansläktade söner af ett stort för
länge sedan svunnet fordom, oförmögna att
sönderslita slafbojorna, hvilka smidts under århundraden.
Hur hade han icke som gosse längtat efter att få
frigöra dem från nationernas ok, alldeles så som han
själf skakat af sig den mosaiska lagens ok. Han
skulle med glädje beträdt schavotten, om han
därmed kunnat göra judarne till ett aktadt folk. Huru
hade icke den gräsliga förföljelsen af judarne i
Damaskus upptändt den femtonårige gossen till vildt
raseri! Ett folk, som kunde tåla sådant var i sanning
värdt förakt. Låt dem lida eller hämnas! Till och
med de kristne förundrade sig öfver det tröga
blodet, som kunde fördraga en långsam tortyr framför
en hastig död på slagfältet. Var det förtryck mot
hvilket det schweiziska folket reste sig en grand större?
— Fega pultroner! De förtjänade intet bättre öde.
Och han påminde sig, huru han, då den barocka
historien om att judarne begagnade sig af kristnas blod,
började lefya upp igen på Rhodos och Lemnos, hade
skrifvit i sin dagbok, att d^n universella anklagelsen
var ett bevis på att den tid var nära, då judarne
verkligen skulle göra sig till godo det kristna blodet.
Aide-loi, le ciel t aidera. Och alltid hade han i sina
barnsliga fantastiska drömmar sett sig själf i spetsen
för en väpnad nation, befriande den från träldomen
och regerande öfver en fri folkstam. Men dessa
drömmar försvunno med barndomen. Han hade funnit en
högre och större sak att strida för, det tyska folket,
hvilket djupt förtrycktes af kapitalister och
aflönin-gens järnlag. Allt hvad hans judiska börd bragt
ho
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
