Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
köpenhamnska medelklassens inre upplösningsprocess.
Stycket är måladt med bjärta färger och bastanta
penseldrag och är ett ordentligt folkskådespel, men
innehåller en hel del ganska träffsäkra, fyndiga och
roliga pointer och håller åskådarens nyfikenhet i
spänning.
Svenska teaterns utförande af stycket var mycket
förtjänstfullt så godt som hela linien utefter. I
främsta rummet gäller detta om hr Hillberg och fröken
Borgström. Någon famösare, stiligare
varietédivarepre-sentant än den sistnämda torde hvad vissa yttre
förutsättningar beträffar svårligen kunna framletas vid
våra scener. Hennes spel vittnade om intelligent
uppfattning och vårdadt detalj utförande, men med så
att säga litet mer cayennepeppar i anrättningen hade
det kunnat bli konst af verklig hög rang, ehuru det
då möjligen blifvit något för kryddadt för den stora
publiken. Hr Hillbergs spel vid premieren visade ett
diskret humoristiskt, ypperligt förstående af den
af-sigkomne äfventyrlige löjtnantens
karaktärssamman-sättning. Slappades icke hans intresse under de
följande representationerna, bör bilden ha blifvit
öfver-lägset mästerlig, präktig och fast i smådrag och
konturer. Hr de Vahl gymnastiserade något för
hysteriskt med ögon och kroppsdelar. Hr Viktor
Lundbergs öfverkypare var mäkta rolig, lika skrattretande
som hans oförgätlige pillertrillare i en af sommarens
Dj urgård spjeser.
Medan Lindberg på 80-talet gjorde sina upprepade,
men icke ined framgång krönta försök att eröfra
Stockholm, så vann han dock med sin Richard II mer
än en half seger och tilltvang sig t. o. m. från sina
envisaste motståndare en om än trög och motvillig
honnör. Nu har Lindberg lyckats sätta sig i okvald
besittning af Stockholm och kan vara förvissad om
rättvist beröm, ja kanske t. o. m. om öfverdrifvet.
Jag har icke tillräckligt friskt intryck af Lindbergs
Richard II från 1881—82 års säsong för att anställa
någon jämförelse mellan hans dåvarande och hans
nuvarande, och jag hade bort, för att rättvist och mera
detalj erad t kunna bedöma denna senare, se honom
vid någon senare representation. Det är ock
emel-|anåt en icke oväsentlig skilnad till det bättre mellan
andberg en senare afton och vid premieren. Vid
Richard II:s-premieren föreföll han, åtminstone i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
