Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
första akterna, ej fullt varm i kläderna. Man
saknade då drag, som borde finnas; så t. ex. det
ungdomligt lättsinniga. Lindberg har väl ock med åren
ännu mindre än förr lyckats bibehålla
förutsättningarna för att sceniskt framställa ungdomlig
omedelbarhet. Under pjesens gång växte dock gestalten,
blef mer karaktäristisk och fullständig, varmare och
noblare.
I jämförelse med åtskilliga af de
konstnärsska-pelser, som Dramatiska teatern under säsongen haft
att bjuda på, måste hr Gustaf Ranfts Bolingbroke
anses respektabel nog, men i och för sig var det ej
annat än ett torrt handtverksarbete, låt vara
utfördt med god omsorg och goda intentioner.
Regien i stycket var af hr Lindberg; den
dekorativa yttre iscensättningen var vårdad och smakfull.
Inöfningen omsorgsfull, hvilket emellertid icke
förhindrade att flera af de viktigare birollerna utfördes
tämligen svagt. Frkn Lundeqvist förvandlade
hertiginnans af Gloster roll till Den stummas. Frkn
Gottschalk var naturligtvis en mycket behaglig och
näpen ögonfägnad, talade och spelade ock mycket
nätt och sött, men var för öfrigt intetsägande.
Hvarken medelst regissörens tillhjälp eller på egen hand
syntes hon ha förvärfvat en föreställning om hvad
verkligen kan göras af den rollen. För att inse detta,
skulle man icke behöfva erinra sig den gripande
poetiskt rörande bild af drottningen, fru Engelbrecht
i sin tid gaf på Nya teatern, och särskildt det varma,
enkla, vackra sättet, hvarpå hon gjorde afskedsscenen
med Richard.
Beträffande svagheterna och förtjänsterna hos
Frans Hedbergs roslagspjes å Svenska teatern,
“Österlunds Hanna“, vill jag hänvisa till dagsprässen,
där man å ena sidan påpekat den tämligen onödiga
första akten, det ställvis utdragna i de öfriga akterna
och den något schablonmässiga upplösningen, men
ock å den andra med rätta erkänt den förträffliga
och roliga teckningen af karaktäristiska folktyper.
Naturligtvis framträdde styckets förtjänster ännu bättre
genom det i allmänhet mycket förtjänstfulla spelet.
Hr Riego var nästan obetalbar; lika rolig som
karaktäristisk. Efter den rollen är man, ännu mer än efter
“Törnestig“, benägen att förstå och erkänna det
anseende som skådespelare, som följde hr Riego från
Nordisk Revy, V. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
