Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Islam eller kristendom?, af C. Forsstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkande moment, som finnas i ritualen, och som i
själfva verket mången gång äro det enda i den nya
religionen, men kan tilltala afrikanska såväl som
andra naturfolk. En religion med prakt och ståt,
vacker musik och under vissa villkor särdeles ymnig
syndaförlåtelse skall helt naturligt, isynnerhet som
den ingalunda är fri från sinliga element, vara vida
behagligare för människor med negrers och zuluers
njutningslystnad och glada syn på lifvet än de kalla
och stränga, på mer odlade intelligenser afsedda eller
lämpade protestantiska religionsformerna. Antaga
dessa därjämte den ofördragsamhetens, dysterhetens
och stundom äfven fånighetens prägel, som utmärker
t. ex. metodismen och pietismen, så är det ej alls
underligt alt de gå öfver negerns fattningsförmåga.
Och äfven om de kristna missionärerna jämte
omvändelsenitet äro besjälade af verkligt
människoälskande känslor, så visar sig detta mycket sällan genom
ett riktigt intimt umgänge med de till hudfärg
och själsegenskaper dem så olika varelser, som äro
deras församlingsmedlemmar. Engelsmännen äro
ingalunda de enda européer, som känna rasantipatier,
och negern som finner, att de hvita främlingarna ofta
beträffande lösare sexuella förbindelser långt ifrån
försmå deras kvinnor, kunna ej fatta vare sig den
försiktighet, hvarmed dessa döljas eller åtminstone ej
skänkas äktenskapets helgd, eller den oerhörda
svårighet de själfva röna för att som en ersättning få
ingå egna förbindelser med hvita kvinnor.
Ehuru det är obestridligt, att den kristna
missionen mångenstädes i Afrika uträttat mycket af stort
värde i civilisationens tjänst, kan man likväl säga att
densamma öfver hufvud arbetar med ett materiel,
som icke är ägnadt att lämna någon synnerligen
afsevärd valuta för de betydande uppoffringarna i
människolif och penningar. Redan missionsföreningarnas
egna skrifter skänka härom mycket talande
upplysningar. I allmänhet bemöda de sig visserligen om
att framställa förhållandena såsom lofvande och ljusa,
men redan en så obetydlig men ofta omtalad
omständighet som t. ex. att negrerna endast på mutornas
väg, genom knifvar, pärlor och oskyldiga
njutningsmedel, förmås att ej försumma religionsundervisningen
är mycket upplysande både för missionsarbetet och
för negrernas naturell. Bevis för att Rousseaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
