Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Islam eller kristendom?, af C. Forsstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bör kristendomen blott öfverlämnas i ren och
oförfalskad form, af sedligt utmärkta och sin sak
uppriktigt hängifna förkunnare, hvilka tillika beakta sina
neofyters sociala och nationalekonomiska välfärd. Om
jag nu i detta hänseende såsom nykter iakttagare
varnar för i otid uppträdande och måhända skadliga
illusioner, för illusioner, hvilkas ramlande ej lär låta
vänta på sig, så vare det likväl långt ifrån mig att
på något vis vilja häckla filantropiska och varmt
besjälade mäns apostoliska sträfvanden, ty här är det
fakta, icke åsikter, som fälla utslaget.
I enahanda riktning yttrar sig den berömde
antropologen Theodor Waitz. I sitt verk Anthropologie
der Naturvölker[1] säger nämligen denne: Man
förstår lätt, att muhammedanismen nästan öfverallt utan
svårighet finner ingång. Araber och berber,
mandingoer och fulaher ha på olika tider utbredt densamma
med svärdet, men vida säkrare bryter den in på
ofvan anförda fredliga vägar. I allmänhet icke
skeptisk utan öfverallt benägen att tro nästan hvad som
helst, erkänner negern beredvilligt såsom en
gudomlig bok koranen, hvars tänkespråk visa sig så
användbara i vidskepelsens tjänst, och firar utan
betänkande de muhammedanska festerna. De
muselmän, som uppsöka honom i hans hemland, komma
som fredliga handlande, utbreda i all stillhet sitt
inflytande och akta sig väl för att genom stränghet i
lära eller anspråk på folket uppväcka dess misstankar
eller reta det till motstånd. Islams tolerans mot all
slags öfvertro och isynnerhet mot månggiftet samt
liberalilet beträffande sinliga njutningar tilltala
framför allt negern. Denne känner i själfva tron samt i
de människor, som bringa honom den, något med
och för honom själf homogent, besläktadt och
begripligt, och detta i ungefär lika grad som
kristendomen och de kristna äro honom främmande och
motbjudande.
Det kan endast sålunda betecknas som villfarelse,
när några afrikaskildrare påstå, att islam försämrat
negrerna. En närmare undersökning skall, såsom
t. ex. d’Eichthal i sin Historie et origine des Foulahs
visat, tvärtom ådagalägga, att de bästa utsikterna för
Afrikas fortgående civiliserande stå i det närmaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
