Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
ja nästan för mycken, den innerlighet och vekhet, för
hvilken Dina Edling fann så tilltalande toner, gjorde
sig ej så väl i efterträdarinnans for öfrigt naturligtvis
i många fall högst tackvärda föredrag. Särskildt beundrade
vi den energi, hvarmed de icke längre unga röstmedlen
höllo sig uppe i det fordrande slutet med dess
långvariga höga C. Fru Edling som nu öfvergått till altpartiet
sjöng som alltid musikaliskt och intagande särskildt sitt
ofvan anförda undersköna solo, frk. Ruth Hollstén fylde
sin plats, mer i kvartetterna än i den vackra arian, där
man velat spåra något mera eld hos brandchefens dotter.
Hr Salomon Smith hade vid denna konsert icke särdeles
mycket att beställa och att från Ystad hitresa enkom för
bara dessa få takter var nästan för mycket begärdt.
Genom sitt goda föredrag räddade han emellertid tredje
afdelningens tämligen vattenhaltiga barytonanföranden
från leda och gäspningar, h varjämte hans föredrag af
“mannens" korta strof “Du glada barn“ stod fullt au
niveau med ämnet, utvisande en innerlighet, som just
ej hör till vanligheten hos denne robusta basist. Hr
Wilhelm Kleins sång i sitt långa och stundom ej så litet
otacksamma parti, närmast kopieradt efter de Bachska
recitatorerna i Passionerna, var icke så galet, liksom hans
deltagande i kvartetterna, men fullt konsertskicklig är
dock denna företeelse ännu icke. Hr C. A. Gentzel,
som för några år sedan lofvade Operan en ny tenor, har
nu genom forcerad Skansen-sång m. m. nästan sjunkit
till baryton, något hes och töcknig för resten. Här hade
han “ynglingens“ få takter på sin lott.
Musikföreningen utförde sin part med förtjenst till
hr Åkerbergs heder, som inöfvar föreningens arbeten.
Sedan allt är färdigt, kommer sedan Professor Neruda
och leder samarbetet med orkestern — naturligtvis det
arma öfveransträngda hofkapellet — och får efter
konserten mycket beröm i bladen. Beröm får han också här,
men efter hr Åkerberg.
Filharmoniska Sällskapets verksamhet under säsongen
kännetecknas, som ofvan nämdt, af reprisen af
Beetho-vens Missa Solemnis, senast gifven 1894.
Nog är denna komposition en “Missa", men om den
också är “solemnis" vilja vi låta vara osagdt. Såväl
Beet-hovens första messa (C dur) som denna (D dur) synes
vara framsprungen mer af behof att göra musik till ord,
som händelsevis dessa gånger voro den katholska
ritualens, än af något inneboende religiöst behof, någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
