Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
så ändtligen fara då skynkena ihop, ett modernt
musikdrama skall alltid ha skynken, den gamla vanliga ridån
kan vara god nog åt den gamla vanliga operan, den
nymodiga operan skall ha skynken. Ibland gå de icke
riktigt ihop och då kan man försöka titta emellan.
Alltid något nytt och originelt.
Vi beundrar hr Stenhammars djärfhet mer än hans
smak att acceptera en text som ifrågavarande att skrifva
seriös musik till. Helt annat om det gällt en operett
för Vasateaterns räkning, ett slags oldnordiskt motstycke
till Offenbachs parodier öfver Iliaden, då hade fru Anna
Scholander-Boberg som medarbeterska varit oskattbar.
Vi beklaga likväl hr Stenhammar att han nedlagt
så mycken tid, så mycket arbete på musiken till en
opera, som tack vare sin monstruösa text alltid skall
framstå i mer eller mindre löjlig dager. Det tycks också
som om detta vid komponerandet föresväfvat den unge
musikern, ty han skänker ofta nog endast lindrig
uppmärksamhet åt orden och åt arbetet med det vokala, för
att dess mer egna sig åt orkesterpartiet, som också
erbjuder musikvännen mycket att glädjas öfver och
intressera sig för. Liksom de flesta unga kompositörer
nu för tiden — pianisterna ingalunda undantagna, Eugène
DAlbert t. ex. — har hr St. mycket tidigt lagt sig vinn
om att förvärfva insikter i instrumenteringskonstens
mysterier och lyckats förträffligt i detta arbete, som ju
kräfver sin man, om det ock icke kan sägas vara något
Herkulesgöra. Hr St:s insikter i harmoni och
kontrapunkt synas oss icke stå fullt på samma höjd, hans
stämföring blir lätt tvungen, hans harmonier i jagt efter
nytt och ohördt kantiga och tourmenterade, ett fel som
hr S. delar med flera af Sverges yngre musici. Hvad ren
elementär musikalisk skaparkraft och originalitet beträffar
synes oss hr St:s klavérkonsert och delvis andra
stråkkvartett taga priset framom operan Tirfing. Särdeles
konserten är långt mer för sin upphofsman typisk och
individuell. Därmed vilja vi ej neka att i Tirfing finnes
en rik fond förtjänstfull och präktigt gjord musik.
Motiven, af hvilka dock endast ett par kunna sägas vara
originella, äro genomförda med rätt mycken organisk
drifkraft, utom då de någon gång som i akt I äro
ut-kaflade och utspunna öfver hvad den inre musikaliska
nödvändigheten fordrar och anbefaller. Det symfoniska
arbetet är mångenstäds, hälst för att vara af en så ung
musiker, förvånande lyckligt utvisande en sannt
musika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
