Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
lisk natur, som endast behöfver mer stadga, mer ro för
att finna sig själf, för att kunna göra en fullt personlig
och fri insats i musiklitteraturen.
Af det nu sagda torde framgå, att hr S:s opera
eller musikdrama har en uteslutande symfonisk karaktär.
Den motbjudande libretton tycks rent ha nödgat honom
att ge en god dag åt detaljerna på scenen och i stället
taga sin tillflykt till orkestern, för att där i långa och
föga dramatiska för-, mellan- och efterspel i lugn och
ro meditera och kontemplera öfver handlingens allmänna
drag eller rättare personernas inre väsen. Däraf blir
också följden att musiken får en inåtvänd, episk
karaktär, som föga lämpar sig för teatern. Också tro vi att
— rent musikaliskt sedt — en Tirfingsymfoni — eller
Tirfing-suite — skulle mer motsvara denna musiks
innersta kynne. Detta så mycket mer som hr S:s vokala
arbete, som redan antydt, icke kan mäta sig med hans
orkestrala. Samtliga solisters partier äro mer eller mindre
otacksamma, mer eller mindre opraktiska, mer eller
mindre mödosamt hopflickade. Körerna, de få som finnas,
erbjuda intet intresse, den stora gillekören klingar
onödigt frän och rå. Vi förundra oss att hr S. kunnat få
ihop några noter alls till en monolog så avita, tråkig
och pinsam som den vedervärdiga scen, där prinsen
jämrar och kvider öfver sin svartsjuka mot sin syster,
därför att han själf älskar hennes fästman, hans
vapenbroder, om hvars rätta kön han ännu ingen misstanke
har (och aldrig får heller, för resten, väl allraminst mot
slutet, då “fästmannen44 knäpper ihjäl honom). Vi vända
oss här till vederbörande smakråd vid operan,
anklagande dem för oförstånd, att ej ha utraderat denna scen,
som för öfrigt för handlingens fortgång är komplett
onödig.
Af de utförande tog hr Forssell denna gång priset.
Sin otacksamma, delvis genanta roll genomförde han
med förträfflig hållning och ädelt klingande sång,
räddande t. o. m. den ofvannämnda öfverklagade scenen
från att allt för mycket sjunka ned i det osmakliga och
generande löjliga. Med rätta belönades också hr F.
genom att få på sin lott en af operans få sammanhängande
melodier, den lilla visan i folkton i andra akten De
framsteg i flera hänseenden, som utförandet af denna
roll gaf vid handen, verkade högst glädjande.
Äfven fru Lindberg som systern gjorde sitt bästa,
erbjudande en lämplig nordisk apparition, liflig aktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
