Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
da Soria“, däraf dock ett par akter bildade det
olycksaliga operai nvigningsprogrammets ljuspunkt. Ej heller
har man (i februari, då detta skrifves) sett till den redan
under hr Halléns tid slutrepeterade “Enleveringen“. Skola
vederbörande i sin snillrikhet uppskjuta med dessa bägge
operor, till dess man ej mer kan påräkna deras förnämsta
stöd, fru Ostberg? Denna utmärkta konstnärinna har
ju nyligen firat sitt kvartsekeljubileum som utöfvande
artist och så träget som hon efter intåget i nya huset
anlitas — stundom dag in och dag ut med stora långa
partier, hvilket är lika hufvudlöst som obarmhärtigt mot
en så villig och arbetsam konstens trotjänarinna — kan
man befara, att detta stöd icke så lång tid vidare är att
påräkna. Det är ett rent mirakel att fru Östbergs stämma
ännu står bi så som den gör. Visserligen ha också
tidigare primadonnor på k. operan kunnat fira sitt
25-års-jubileum, Fredrika Stenhammar t. ex., men deras
tjänstgöring den senare perioden har ingalunda kunnat
jämföras med fru Östbergs i intensitet och mångsidighet.
De flesta af operans mer stödjande och anlitade
primadonnor ha -annars börjat tackla af mot det 20:de
arbetsåret, t. ex. Jeanette Wässelius (1800—1820), Henriette
Widerberg (1817 — 1837), Louise Michaeli (1851—1871)
o. s. v. Men fru Östberg sjunger på sitt 26:te arbetsår,
sjunger icke endast operans samtliga största sopranpartier,
så olika som Verdis Leonora och Wagners Elsa, Webers
Rezia och Mozarts Elvira, Beethovens gigantiska
Fidelio-roll ej att glömma, utan hon uppträder också samtidigt
på konserter med så kolossala partier som Schumanns
Pèri och sopranstämman i Beethovens Missa solemnis —•
och allt detta med glans.
Sådan bravour må väl med all rätt kunna kräfva
en hedersplats i svenska musikhistorien.
En hedersplats bland foyerer torde man näppeligen
kunna förläna den ändtligen (i januari!) öppnade k.
opera-foyern. Dels är den mindre än man väntat, särskildt
smalare, samma olyckliga cigarrlådform som samtliga
kammare i . denna rektanglarnes lustgård. Dels gör dess
inredning en nedstämmande och förargelseväckande
verkan af guldkrog — ja, icke ens så konstnärligt detaljerad
som hr Berns’ onekligen praktfulla salong (ehuru nu i
dubbelt afseende förmörkad af eländigt varieté-gyckel).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
