Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
En ljuspunkt midt bland allt prål är ju hr Larssons
tribut, men den drunknar ju i detta liaf af grannlåt,
bara grannlåt. Man nästan saknar den gamla stela
gustavianska foyern, den lifvades dock af en massa
präktiga porträtt af gångna tiders storheter, hvilka bilder
numera alla äro från publiken afstängda och ersatta med
speglar, idel speglar, som om det gälde en.
irrgångs-salong, en labyrint. Och de få konstverk, som där finnas,
äro delvis tokigt placerade, såsom Jenny Linds vackra
byst, som står alldeles för högt, så att den närmare
åskådaren endast har att kika in i den stora sångerskans
breda näsborrar. Detta skulle mycket ha förargat den
goda Jenny Lind, som var mycket noga med sin
mise-en-scene och t. ex. tvingade teaterarbetarne att upprepade
gånger pröfva och pröfva om med belysningen i Norma,
då hon skulle stå under den stora eken och afsjunga
sitt världsberömda “Casta drva“. Bilden af denna den
mest gedigna och flärdlösa sångerska gör äfven på annat
sätt ett underligt intryck i denna salong, som rymmer så
mycken tom flärd och så liten solid gedigenhet.
Skall detta vara ett omen för vår framtida konst?
Af spelårets opera-repriser märkes en del verk ur
den klassiska skolan, såsom Don Juan, Figaro, Fidelio.
I “operornas opera“ ha herr Lej dström (Masetto) och
Bergström (Leporello) bytt roller med stor fördel —
åtminstone för Leporello, som icke såg sig väl
tillgodosedd med en så diminutiv framställare som hr Bergström,
trots det att ju både röst och person är ganska vackra
och anslående, hvilket ju passade bra för lilla Masetto,
som icke bör, framträda så gubbaktig och fatal som
mången gång förut på k. operan, ej minst under den
numera s. k. “storhetsperioden44 på 60-talet. Hr
Lejd-ström förlänade Leporello betydligt mycket mer såväl
andlig som fysisk korpus och lyckades utan tvifvel med
sitt parti ganska väl — frånsedt naturligtvis den svåra
katalog-arian, som ju ock högst få svenska
Leporello-tolkar förmått i allo tillfredsställande utföra. Utan fråga
skulle en smidigare och trognare öfversättning
underhjälpa den exekverandes ansträngningar och det för
resten på fler ställen än i denna aria. Att Don Juan själf
fortfarande tillåtes sjunga raka motsatsen till hvad
originalet uttrycker i den stora finalen är förut på peka dt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
