Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
t. ex. — gick det denna opera ej stort bättre än Vespri
siciliani. Nu är den sen inånga år försvunnen från
teaterns repertoir, under det Trovatore, som alls ej skrefs
för Paris, fortfarande under alla år sedan 1854 varit ett
stående nummer och Rigoletto, som skrefs för Venezia,
till och med blifvit upptagen på 80:talet, då den frestade
gamla utsjungna Gabriella Krauss till att sjunga Gilda,
hvilket denna som tragedienne utmärkta matrona gjorde
med mycket nit, fick beröm af M:me Marchesi för sin
koloratur på gamla dagar o. s. v.
Hos oss debuterade Trudaduren 1860, sedan långt
förut både Ernani och Macbeth sökt vinna terräng för
de V.erdiska tonerna, Ernani så tidigt som 1849, gifven
af ett kringresande italienskt operasällskap med som
Ernani den härstädes (ej minst af damerna) högst fèterade
vackra tenoren Francesco Ciaffei, som Carlo den
utmärkte basbarytonisten Luigi Hella Santa, sedan här ett
par år fast anstäld vid k. operan, samt som Donna
Elvira den sedan världsberömda unga sopransångerskan
Rosina Penco, Italienska Operans i Paris primadonna på
50:talet, firande stora triumfer i Rigoletto, Trovatore,
Traviata, Barbiere di Seviglia, Ballo in maschera* etc.
I Trubaduren sjöngo 1860 Fredrika Stenhammar,
Victoria Bundsen, Olof Strandberg, Gustaf Sandström
och Rudolf Wallin och ännu 20 år därefter sjöng den
förstnämnda sin Leonora, det blef t. o. m. hennes
svanesång. För den häftiga spelrollen hade hon ju aldrig
passat, ej heller särdeles för den kolorerade delen af
sångpartiet, men de mer elegiska delarne fingo i stället
så mycken mer relief i hennes varma, fint musikaliska
föredrag. Att hennes Leonora fördunklades af
efter-trädarinnan, Louise Michaèli, var dock ej att undra på,
en sådan silfverstämma och en sådan briljant koloratur.
Louise Pyks Leonora erinrade ett eller annat decennium
senare om Michaelis i tonens skönhet och storhet. En
utsökt illusorisk helbild gaf Mathilda Grabow, med sin
mörka sammetsröst, sin dramatiska koloratur, sin
spanska apparition och sitt omedelbara lidelsefulla spel, en
Leonora, som ej ens den samtidigt gasterande Pauline
Lucca kunde utplåna. För öfrigt har man som Leonora
sett fru Röske-Lund, Anna Strandberg och kanske fler.
* Denna sistnämnda opera, afhandlande Gustaf III:s mord, har
på vår opera af goda skäl ej kunnat gifvas, men torde böra signaleras
som ett betydande årbete. Själfva Wagnersångerskan Materna älskade
att däri uppträda som hjältinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
