Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äldre än “gamla Trubaduren“ ocli komponerad af en herr
Richard AV agner.
Suwm cuique.
Wagneroperor spenderas ju icke så sällan i
Stockholm, men Wagnerprestationer mera sällan. Vår
förnämste tenor är ju trots sin förtjänstfulle Lohengrin
ingen Wagnersångare och ingen utpreglad Wagnervän
häller, älskare af fransk musik som han säger sig vara,
specielt Gounod, som ju också skrifvit en af hans
förnämsta glansroller, Romeo. Tannhäuser, Rienzi, Erik,
Siegfried o. s. v. tycks ej fresta honom.
Derför är det egendomligt att vederbörande, som
ju för ingen del visat sig sky utländska gästspel, icke
inkallar någon tysk Wagnertenor, så att man åtminstone
kan få höra den Wagnerrepertoir vi ega autentiskt
företrädd i tenorfacket, något som ej varit fallet härstädes
annat än då Titschascheck, just icke i går, sjöng Rienzi
(18G5) och Labatt Tannhäuser på 80:talet. Emil
Goet-zes icke fullt lyckade gästspel härom året tycks ha
af-skräckt vederbörande från alla vidare försök, dock med
orätt, ty det finnes väl fler Wagnertenorer än han,
därtill yngre och med friskare medel.
Hvilken ny intressant dager förlänar icke ett sådant
gästspel en gammal välkänd opera! Granneligen kunde
detta märkas på Lohengrin och Tannhäuser vid fru
Ellen Gullbransons uppträdanden i år och förut.
Af dessa partier, som fru G. utförde, Ortrud och
Elisabeth, sätta vi den förra prestationen högre. För
första gången på svensk scen fick man nu skåda
Or-truds rätta fysionomi, som hittills tyckts liksom dold
af ett obönhörligt vizir. Alla ingredienserna i denna
kolossala vildinneroll kommo till sin rätt och blandades
tillhopa på ytterst lyckligt sätt: det okufliga trotset,
den brinnande äregirigheten, det fräcka hånet, den
siren-lika mjukheten mot mannen, parad med moment af
iskallt förakt, den kattaktiga inställsamheten mot Elsa,
interfolierad med ett underspel af dödande hat, den
nästan antikt hedniska hängifvenheten för de gamle
gudar, siren, demon, furie — allt i stora starka drag, i
kraftfulla, brännande skarpa färger, i höga vidtskådande
dagrar, i öfversvallande lif och glans.
Härtill samverkade praktfullt den stolta herskar-
Nordisk Revy, K. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
