Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Det Uppsala som gått, grupper och individer från 70- och och 80-talen, af Proteus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
då den rättiramme och glade baron F. — en af de
s. k. snobbkotteriernas i själfva verket ganska
oförargliga koryféer — från sin plats på parkett
uppmuntrade den inträdande Alba med frågan “hvad
heter pjesen?" och denna så lyckligt funna början
blef bestämmande för aftonens lynne.
Skrattet, denna en skådespelares bästa
uppmuntran, då det gifves i erkänsamhet för någon väl sagd,
kvick replik eller någon komisk handling, är ej vidare
vänligt eller välkommet, då det gäller fel eller
misstag eller till och med framkallas af en persons blotta
framträdande på scenen. De voro många de konstens
utöfvare, som rönte sådan eller annan belöning, och
rikt var det ironiens bifall, som skänktes t. ex.
fröknarna Pira, Zins och von Lühman och andra mer
eller mindre mångsidiga primadonnor på
landsorts-scenen. En gång nöps en hund på ett ömtåligt ställe
för att med sitt tjut sekundera fröken X:s aria,
och bedriften medförde rektorsförhör och varning åt
spefåglarna. En annan gång sväfvade en
begrafnings-krans ut genom ett af oxögonen såsom uppmuntran
för fröken Z:s berömda dans; en annan gång
knackade någon af första parkettbänkens innehafvare den
bål de riddaren på scenen på hans bröstharnesk med
rådet “kom ej för nära!“ En annan gång åter flög
en pappersfluga likt en fridens dufva öfver Jane Eyres
hufvud, just då hon slutade sin varmaste scen med
den blinde lorden. Var då Jane till på köpet fru B.,
en något utblommad dam men rikt försedd med de
behag, som en af universitelets högst uppsatte män
plägade kalla jufver, och Rochester en man med
Albas röst och herr Dardanells grårutiga pantalonger,
så var pappersflugan måhända endast ett oskyldigt
uttryck af publikens belåtenhet med det gråtmilda
parets mogna och blinda kärleks slutliga triumf.
Bland de ambulerande sällskapen intogo de
Ti-vanderska, Lindmarkska och Elfforsska en högre
ställning, ehuru äfven deras prestationer stundom
voro ganska klena. Direktör Tivander hade öppen
blick för det åskådningsmaterial, som borde tilltala
hans ungdomliga publik, och offenbachiaden höll
sålunda under hans ledning sitt egentliga intåg i l
pp-sala, uppburen af några mer i afseende på sina
lekamliga behag och isynnerhet nedre extremiteter än på
röstmedel rikt utrustade unga damer. Det var i
Upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
