Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Det Uppsala som gått, grupper och individer från 70- och och 80-talen, af Proteus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sala, som namnen Anna Rustan, Emma Thunberg,
Therése Kleingarth och Fanny Helin först omgåfvos
med den skönhetens och flirtkompetensens ryktbarhet,
som sedan i så rikt mått kom dem och åtskilliga
andra till del under Mindre teaterns Fatinitzadagar,
och de akademiska fäderna hade nog rätt, när de
med oblida ögon sågo de distraktioner i studierna, som
vållades måhända mindre af Frihetsbrödernas och
Storhertiginnans melodier än af “Tivanders flickor".
Någon gång förekommo föreställningar af äfven
konstnärligt värde. Herr Otterströms Don Cesar t. ex
skulle kunnat uthärda äfven en hufvudstadspubliks
kritik, medan emellertid den omgifning, hvari den
utarmade kavaljern uppträdde i Uppsala, verkade,
att han ännu för minnet uppträder som ovanligt
pauvre.
För öfrigt genomsusades teaterlifvet mycket sällan
af några verkligt konstnärliga fläktar. De
gästuppträdanden, som gåfvos af lyriska och dramatiska
artister från Stockholm, voro ej talrika, herr August
Lindberg kom först i slutet af decenniet eller i början
af 80-talet föi att lägga den akademiska publiken in {+-+}
för sin Hamlets fötter — på ett sätt, som i
förbigående sagdt nära nog lät publiken framstå i löjets
skimmer. Ristori hade ej heller ännu infunnit sig för
att förvåna världen med hur väl Uppsala förstod
italienska, och det var egentligen först det utmärkta
Rasmussenska sällskapet, som gaf 70-talets
studentgeneration någon riktig föreställning om hvad god
dramatisk konst ville säga.
Också kunde man på våren 1879, då de danska
komedianterna gästade staden, förmärka ett ovanligt
lif och intresse, särskildt inom de studentkretsar, för
hvilka kostnaderna för äfven mycket täta teaterbesök
ej spelade någon roll. Marie Andersen firade i “En
pokkers tös“ triumfer, som utan tvifvel mest voro
vunna genom hennes verkligen ypperliga spel, men
också, åtminstone från vivörkotterierna på första
parkettraderna, hade sitt ursprung i hyllningen åt deu
fagra kvinnliga uppenbarelsen. Hrr Haugaard och
Orlamundt och fröknarna Vernicke och Ravn
betryggade äfven framgången, och det hela hade sin
ingalunda minsta betydelse som en fläkt från den
stora, den kontinentala världen, hvilken eljest var så
godt som obekant för det uppsvenska universitetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
