Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den engelska tullrörelsen, af w.— S—w
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
rätta kunde tala om unionen som ett bestämdt projekt.
Den hade nämligen hos kolonialministern antagit en så
tåst form, att han på konferensen under förhandlingarna
framstälde ett bestämdt förslag, som gick ut på en
inbördes tullunion af en sådan beskaffenhet att de
förutnämnda planerna kunde realiseras. Förslaget var
naturligtvis förhastadt. Saken var ännu alltför omogen för
ett definitivt afgörande, och särskildt måste koloniernas
försteministrar i en sådan situation som denna ställa sig
absolut afvisande, oförberedda och helt naturligt tvungna
som de voro att först behandla frågan i samråd med
sina kolleger i hemlandet. Förslagets öde blef
ögonblickligen afgjordt; det föll men under sådana
förhållanden att det kunde konstatera sin fulla förmåga att
lefva upp igen vid passande tillfälle. Det lyckades
nämligen i allt fall Chamberlain att med kraftigt understöd
af Kanadas försteminister, sir Wilfrid Laurier, vinna
sådana sympatier för saken, att mötet förenade sig om
en resolution, som uppmanade regeringen att uppsäga
den • belgiska och den tyska handelstraktaten för att
därigenom bana vägen för en reglering af tullförhållandena
mellan moderlandet och kolonierna.
Med dessa traktater förhöll det sig nämligen på
följande sätt. De hade afslutats i början på sextiotalet
och hade gifvit Belgien och Tyskland lika gynsamma
tullförhållanden i kolonierna, som de hvilka redan voro
eller under tidernas lopp kunde bli tillerkända
moderlandet. Traktaterna voro därför högst illa sedda i olika
delar af kolonierna, och rörelsen mot dem hade
företrädesvis uppstått i Kanada af följande anledning,
åtminstone så som Guyot förklarat det. Man hade
nämligen redan på 80-talet från Kanada etablerat en
betydlig exporthandel på England med landtbruksprodukter.
Denna handel har sedan dess varit i en icke ringa
stigning. Från 1890 till 1896 har Kanadas import till
England enbart af ost stigit med ett värde af 37 ^2 millioner
francs. Landets jordbrukare tro emellertid, att de skola
kunna drifva upp leveransen till en tredjedel af de 120
millioner pund sterling, som utgör värdet af de
landtbruksprodukter, som England årligen inför från utlandet.
För att nu lösa denna uppgitt — fortsätter Guyot
-— hvad skulle då en god protektionist ha gjort? Jo,
han skulle genast ha tänkt på exportpremier,
järnvägs-tariffer o. s. v., korteligen på hela denna serie af
onaturliga åtgärder, som erfarenheten alltid har fördömt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
