Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den engelska tullrörelsen, af w.— S—w
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
som består i att gripa i de infödde skattskyldiges fickor
för att hjälpa främmande nationer att godhetsfullt
förbruka landets produkter till billigare priser än de som
producentens egna landsmän måste betala.
Men, fortsätter G., Kanadas förutnämnde
premierminister, sir Wilfrid Laurier, är en öfvertygad
frihandlare. Han insåg, att det icke fans något bättre sätt,
h varpå man kunde inbjuda engelsmännen att förbruka
de kanadensiska produkterna, än det att mångdubbla de
kommersiella förbindelserna mellan de båda länderna.
Men härvid stötte man emot de två ofvannämnda
han-delstraktaterna, och hindret var så mycket större, som
Kanada redan förut genom att upprepade gånger vända
sig till den engelska regeringen hade gjort allt möjligt,
fastän förgäfves, för att få traktaterna uppsagda. Då
ingrep sir Wilfrid beslutsamt med ett anbud om
nedsättandet af tullen på engelska varor med 12^2 och på
en senare tidpunkt 25 procent af den gällande tariffen.
Verkningarna häraf uteblefvo naturligtvis icke.
Tyskland och Belgien gjorde anspråk på sina traktatmässiga
rättigheter, som kanadensarne icke ville veta af. Det
var då midt under denna situation, när England icke
kunde antaga Kanadas anbud, därför att England i följd
af traktaterna seglade med Tyskland och Belgien i
släptåg, som den förutnämnda resolutionen ingick till
regeringen och en månad senare uppsades traktaterna. Detta
är sålunda det första praktiska steget till
tullunionstankens förverkligande, och är det än lång väg till målet,
tyckes dock den nya eran verkligen vara i antågande.
Vi ha nu omtalat utvecklingen af den nya
tullrörelsens èna riktning och huru denna har gifvit sig tillkänna.
Hvad den andra riktningen angår, ha vi redan förut
karakteriserat den som en önskan att kunna taga
repressalier för andra länders protektionism. En sådan
önskan uttalades redan af lord Salisbury år 1892 i hans
bekanta tal i Hastings. Men han är icke den ende.
Också från andra håll kan den nya tullrörelsen notera
en kraftig anslutning. Sålunda betonade presidenten
för handelskammarkongressen i London år 1896 sir A.
Kollit, som tillika är ordförande för Londons handelskår,
i sin tid på kongressen uttryckligen, att England
oundgängligen måste gå därhän att lägga tull på utländska
varor. Ständigt är det tanken på repressalier, som
dyker upp, och det är just genom denna tanke, som denna
riktning af rörelsen får sin egentliga karaktäristik. Själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
