Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Fackföreningar och socialpolitik, af L. M. Bååth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
När fackföreningsväsendet i och för sig själft
be-traktadt vinner allt större terräng och en allt fastare
organisation i vårt i socialt afseende relativt lugna land,
tinnes ingen anledning att misströsta om Sveriges sociala
framtid. Det är icke blott det faktum, som bör
uppmärksammas af läsaren, att fackföreningsväsendet at enkla
ekonomiska skäl är oafvisligt, utan man måste också
ihågkomma, att de sociala regleringarna icke kunna
genomföras på ett för båda parterna effektivt sätt, därest
dessa parter icke äga förmåga att hjälpa sig själfva och
göra sina intressen gällande. Så naiv kan ingen
människa vara, att hon tror, att arbetarne inlåta sig i den
farliga striden med sina mäktiga arbetsgifvare blott för
att framtvinga förmåner utöfver lifvets nödtorft, utöfver
deras vitala intressen.
Vi torde, med det begränsade utrymme, som i denna
tidskrift tillerkänts oss, göra några korta betraktelser
öfver det svenska fackföreningsväsendets karaktär. Efter
att på skilda lokala ställeri fackföreningar uppstått mer
eller mindre under socialistisk uppsikt inom skilda
fackområden såg det en tid ut, som om fackorganisationerna
skulle utveckla sig på en rent folklig grund. Men
genom det ödesdigra beslutet på fjolårets
fackförenings-kongress förlädes samtliga fackföreningar under en högsta
centrala myndighet, den s. k. landsorganisationen. Denna
organisation eller byrå utöfvar förmynderskapet öfver
samtliga fackföreningar och inregistrerar dem. Härom
är intet ondt att säga, ty ett fast samband mellan de
olika fackförbunden och en gemensam, central
grundfond äro här liksom i England förutsättningen för all
effektiv administration. Men landsorganisationen har
bundit sitt öde vid socialismen och de ledande männen i
organisationsarbetet äro socialister.
Ett sådant förhållande leder icke till bevarandet af
den sanna demokrati, som vi i den brittiska
trade-unionismen beundra. Det leder och måste leda till en
centraliserande byråkrati. Visserligen äro socialisternas
och fackföreningsmedlemmarnes intressen i en viss mån
identiska, enär denna identitet just utgör förutsättningen
för socialismens makt. Men socialismen är dessutom ett
politiskt parti. Om också socialismen i sin moderna form
befriats från vissa abnormiteter, sträfvar den likväl att
i politiskt syfte genomföra “samhälls förbättringar “, som
ligga utom arbetarnes intressen i
fackföreningsorganisa-tionen. I den mån, som fackföreningsväsendet når sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
