Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Fackföreningar och socialpolitik, af L. M. Bååth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
aflägsna fackföreningsidéns ekonomiska giltighet, lika
litet är det sannt, att dessa oregelbundenheter i det
sociala lifvet skulle äga sin grund i fackföreningarnas
oförmåga att reglera de ekonomiska förhållandena. Det är
klart, att ju bristfälligare ett medel är, hvarmed något
skall uträttas, desto snarare ligger det till hands, att
låta godtycket slå sig fram, där den raka vägen icke
kan beträdas. Det tjänar till intet att förneka, att de
senare årens oregelbundenheter i det sociala lifvet —
till en stor del att skrifva på socialismens syndaregister.
— samt den nu pågående striden på lif och död mellan
de norrländska bolagen samt sågverks- och
brädgårds-arbetareförbundet äro ingenting annat än den kris, den
födslovånda, som Sverige nu genomgår, men som t. ex.
England för mer än femtio år sedan genomgått. Vi
hafva så svårt att gripa en fast position i det brokiga
virrvarret af de sociala företeelserna. Mycket förklarligt!
Ty vi befinna oss midt uppe i en social
nydanings-process, där det gamla och det nya bryta sig mot
hvarandra. Visserligen är den sociala frågan alldeles olöslig,
orn man väntar, att arbetsgifvarens och arbetarens
ensidiga intressen må kunna fortbestå. Vill “kapitalisten‘w
ondgöras öfver arbetarnes fackförbund eller arbetarnc
öfver arbetsgifvarnes solidaritet, då må de stå undrande
och spörjande inför ** föreningsrättens “ Janusanlete.
Det är just fackföreningsorganisationen, som i mån
af sin fulländning enligt utlandets erfarenhet kan
upprätthålla det sociala lugnet till allas tillfredsställelse. Vi
äro här i Sverige endast på väg mot det målet. Vi
befinna oss ännu i en tid, då fackföreningsväsendet icke
har vunnit odeladt bifall från den allmänna opinionen,
och följaktligen från de styrande myndigheterna, som
genom sträjkukaser(!) vilja reglera arbetsaftalets hälgd.
Huru man än må lagstifta i Sverige, säkert är, att
det är politiskt oformligt att på administrativ eller
lagstiftande väg häjda arbetarnes eller arbetsgifvarnes
konsolidering för bevakandet af egna intressen. Det är
lika-ledes klart, att det icke häller är riktigt att på samma
sätt befordra endera partens intressen. Så länge de
sociala företeelserna äro af privat natur och i förhållande
till det offentliga rättstillståndet icke påkalla ett juridiskt
eller praktiskt ingripande från statens sida, böra också
de sociala krafterna ostördt få utveckla sig och
följaktligen arbetare och arbetsgifvare mäta sina ekonomiska
krafter. Däremot är det likaledes tydligt, att det måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
