Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
en opera långt mer dramatisk och dess personer
åskådliga och plastiska än Wagners — ej minst af honom
själf med sådan energi utpuftade — Worttonsprache, hvaraf
Die Walküre erbjuder långa och tröttande prof, om ock
icke till den grad som Tristan, mästarns favoritverk, der
hans “principer" klarast och mest följdriktigt realiserats.
T Valkyrian finnes ju en och annan afrundad periodisk
melodi lik en vänlig oas framgrönskande ur det entoniga
reciterandets torra sandstenar och det är dessa, som sätta
lif och fart i operan och hindra den att sjunka ned i
det ledsnadens obehag, som nödvändigt måste fatta en
opartisk åhörare vid auditoriet af dessa trägna
föreläsningar på ungefär en och samma ton, hvarmed den ene
regalerar den andre — stundom af tragikomisk kulör
såsom i gudinnan Friggas Xantippascen med sin illa
beryktade herre och man, den store, sublime Odin, som i
denna opera gör en allt annat än imposant verkan, på
vår scen ytterligare understruken af framställarens
alltför späda tillstånd. Fru Linden däremot är en lämplig
gudinna och gör allt sitt för att rädda partiet från det
omedvetnas komik. Fru Ostbergs textuttal var ett
mönster för de öfrigas, enkannerligen den nya hjälten, hvilken
såsom norrman väl ej borde ha svårt att accentuera sina
konsonanter, helt annat om han varit dansk. En och
annan ganska klangstark hjälteton kan dock ej uppväga
den brist på hållning, som i sången lades i dagen samt
det ofta alltför forcerade gåpåare-manéret. Fru Östbergs
sång var däremot äfven i denna Wagneropera förträfflig
och det är ej hennes fel att det nu är 20 år sedan hon
först sjöng sitt parti — i Tyskland notabene. Häf hemma
hade vi vid den tiden ej hunnit till Tannhäuser. Herr
Sellergren har varit en duktig Hagen, om ock
öfver-glänst af hr Elmblad, som är alldeles för njugg att visa
publiken sina i utlandet högt skattade Wagnertyper.
Det förvånar oss också att den ende lämplige Odin skall
sitta i salongen (som nu dess bättre har rymligare platser
än förr) och se på. Hr Elmblads regissörstalang har
hjälpt upp ett och annat i operans utstyrsel, bl. a. sista
aktens eldar, som först på vår scen nästan förde tanken
till Gluntens sång:
“Ett slags konsert var arrangerad
A la Musard en söndagskväll
Parken festligt eklärerad
Gjorde hvar piga till mamsell“ o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
