Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ghettons drömmare, af I. Zangwill. 2. Folkets frälsare. VII—XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
relse. Del var raka motsatsen. Den gick framför
henne hela dagen som en eldstod. Vid första
uppehållet under resan väntades hon redan af ett bref,
som en rask kurir haft med sig; längre ned ett
telegram; då hon steg af hästen ännu ett href; pa
hotellet två innehållsrika telegram; då hon kom ombord
på ångbåten ett sista href — alla andades passion,
uppmuntran och enträgna uppmaningar, att hon skulle
hålla sig riktigt varm.
Hålla sig varm! Han var själf i stånd att halla
henne varm!
Till häften tjusad, till hälften dragande andan
efter frisk luft, men alltigenom smickrad och
förälskad skref hon genast för att bryta med Janko och
underkasta sig sin dämoniske Ferdinand.
“Ja, vän satan, barnet vill! En droppe af ditt
dämoniska blod har kommit in i dess ådror. Jag
är din för hela lifvet. Men låt oss först försöka
förnuftiga medel. Gör bekantskap med mina föräldrar,
dölj horn och svans, försök att vinna mig som en
vanlig medelmåtta. Om det icke lyckas, återstår alltid
Egypten. Men fort, fort: jag kan icke fördraga
scener, uppskof och förklaringar. Då vi väl äro gifta,
må societeten häpna bäst den vill. Då jag har dig
att stödja mig vid, kan jag trotsa hela världen.
Hindren äro ofantliga, men du är också en jätte, som med
Guds hjälp krossar klippor till sand, som till och
med jag kan blåsa bort. Jag måste förinta en ädel
ynglings sköna dröm, men äfven det så förfärligt
pinsamt det än är för mig — vill jag göra för dig.
Jag säger ingenting om mina föräldrars svikna
förhoppningar, om allas deras sorg, hvilka jag älskar och
aktar. Jag skall skrifva till Holthoff, min biktfader.
Vi måste ha honom på vår sida och i vår närhet.
Gud har bestämt oss för hvarandra.“
Ett telegram svarade: “Bravissimo! Jag är på
väg för att träffa dig.“
Och till grefvinnan Hatzfeld, som stred mot sin
reumatism i Wildbad i Schwarzwald, skref han :
“Regnet har upphört, den långvariga dimman har
skingrats. Bergen afteckna sig väldiga och bländande,
topp öfver lopp, likt lifvets höjder. Hvilken
solnedgång, Eiger syntes insvept i en dimma af brinnande
guld. Mina lidanden äro nästan alla utplånade. Jag
är glad, uppfylld af lif och kärlek. Och jag har också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
