Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Bacill-funderingar, af Wilhelm Bölsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
lios oss är det nästan otänkbart, att också blott en enda
af hennes likar kunde hafva sådan. En oändlig mängd
insektarter i skog och på fält, mot hvilka människan
förhåller sig alldeles likgiltig, gå under helt enkelt
därför, att de för dem nödvändiga lifsvilkoren bortfalla i
och med jordens framåtskridande odling. Hvarje
ollon-borre-samlare i närheten af en storstad vet med sorg,
hvad det vill säga, att med hvarje gammal ek eller lind,
hvarje skogsdunge, hvarje “vild“ snårbeväxt kulle, hvarje
obegagnad och ovårdad gräsplan förlora ett säkert ställe
för insamlande af vissa arter. Man behöfde blott
systematiskt utrota bränn-nässlorna, också ett allmänt bekant,
för oss gagnlöst, fult ogräs, och vi skulle därmed hafva
uttalat en nästan ovilkorlig dödsdom öfver några af våra
vackraste fjärilar (t. ex. den ståtliga amiralen). Och så
vidare!
Till lands återstode då blott den mångcelliga växten.
Men med växterna har människan knappast behöft strida,
redan från början har hon behandlat dem som kära,
yngre systrar. Det är, som om i de enklaste begrepp
om “kultur44 redan dolde sig en hänsyftning på botanik.
Där kulturen framtränger, öppnar den den vilda
otillgängliga urskogen, skyfflar bort törnbuskar och ogräs,
utrotar belladonnan och odörten och sätter en ny
vegetation i den gamlas ställe. Framtidens växter skola
knappast längre te sig som någonting främmande jämte
människan : de skola tyckas vara hennes verktyg, helt och
hållet i hennes hand, vara till blott för henne, ja, genom
henne. Ty oändligt mycket smidigare än djuren,
förvandlas de under hennes hand redan sedan årtusenden
liksom ett verkligt, alltjämt förbättradt verktyg alltefter
hennes syfte. Gräs-strået’ mognar till sädesax,
urskogs-rankan bär vindrufvor, ett dåligt skogsträd förser henne
med persikor och apelsiner. Tänker man sig detta
fortgående under ännu tusen år, så skall verkligen hvarje
blomma, hvarje frukt, hvarje trädform på jorden i sträng
mening i en så hög grad vara människoverk, i enlighet
med människosyfte, att man knappast kan tala om
“människans herravälde44 längre, likaså litet som någon säger,
att han “härskar44 öfver de bord och stolar, han själf
tillverkat. Växterna ingå helt enkelt i
människomed.-vetandet, hvilket betyder en helt annan grad af
underkastelse än utrotandet af noshörningen, snabeldjuren,
huggormen och lusen genom människan.
i * ¥ il k s 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
