Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Ghettons drömmare, af I. Zangwill. 2. Folkets frälsare. XII—XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Han låg döende i tre dagar i förfärliga plågor,
endast lindrade genom stora doser opium. Mellan
krampanfallen upptogs hans sinne mest af förvåning
öfver att hans vilja ingenting gällt emot världens
oryggliga gång. “Det kommer aldrig att finnas
rättvisa för folket“, tänkte han med bitterhet. “Jag har
varit en drömmare. Heine hade rätt. En galen värld
blef min herre. “ Men ibland hade han glimtar af en
misstanke om, att det var han själf, som saknat sundt
förnuft. Hans vilja hade blifvit ren hallstarrighet. I
sin kärlek, som i sitt korståg hade han blundat för den
råa verkligheten; han hade uppträdt fordrande, där
han endast bort använda lämpor. “Jag dör för min
egen hand“, sade han. Om han ändå hade gift sig
med Rosalie Zander, som ännu var i lifvet och älskade
honom! Dessa ryska och bayerska snärtor voro
nervösa, ombytliga och ostadiga som sanden: Israels
döttrar voro friska, glada och pålitliga. Så tänkte
han på sin egen syster gift med den där brackan,
Friedland. Han såg henne som en rosenkindad flicka,
sittande vid påskhögtidens måltid och deltagande i
dess stämningsfulla ritual. Huru lyckliga dessa
längesedan hänsvunna, fromma dagar hade varit! Och
sedan kände han som en skälfning af köld, då han
kom ihåg, huru Riekchen hade vändt bort sitt
ansikte för att skratta åt dessa gammaldags narrspel
och för att spotta ut de bittra örter, som för henne
icke hade någon betydelse.
O, hvilken förfärlig tragikomedi var ej lifvet!
Hvilken sällsam, krånglig värld, i hvilken den arma,
syaga människan måste vandra, snafvande mot
oupphörliga stötestenar — religion, ras, kön, seder och
bruk, rikedom, fattigdom! Denna värld, som under
hans gossår syntes breda ut sig så klart framför
honom, för att uppdelas af det logiska förnuftet, för
att triumferande trampas af män, som blifvit som
gudar, med kunskap om godt och ondt.
Endast ett återstod nu — att dö okufvad.
Han skickade efter sin advokat; gick ännu en
gång igenom sitt sista testamente, skänkte pengar till
Föreningen, anbefallde den till arbetarne såsom deras
enda säkra väg till frälsning. Moses hade endast fått
tillåtelse att se det förlofvade landet, men det utvalda
folket-tyskarne — skall en gång få i öfverflöd njuta
af dess mjölk och honung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
