- Project Runeberg -  Nordisk revy för litteratur och konst, politik och sociala ämnen / Årg. 5. 1899 /
273

(1895-1899) With: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Bacill-funderingar, af Wilhelm Bölsche

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

273

hvilket slag höra nu sjukdomsbacillerna? Vi se, att
djuret lefver på växtens bekostnad, det är en gammal,
så att säga fundamental historia, ja hela begreppet “djur“
innebär ursprungligen egentligen intet annat än “en
af gammal vana på växters bekostnad lefvande
mång-cellig organism“. Och likaså sant är det, blott i ännu
vidsträcktare mening, att djuret lefver på andra djurs
bekostnad, vare sig att det i bokstaflig mening lefver
som snyltgäst i andra djur såsom bennikemasken, eller
att det helt och hållet uppäter sina likar såsom
människan äter oxen och ostronet, eller lejonet vid lägligt
tillfälle uppäter människan. Men kan man icke tänka
sig afvikelser från regeln? Det finnes några få fall, då
växterna sedermera antagit andra vanor, nämligen att
tillgodogöra sig djur på bekostnad af deras lif och
således alldeles omvända förhållandet. Droserans, en s. k.
insektätande växt, blad fånga och smälta små djur
alldeles som ett växt- eller djurätande djurs mun och mage.
Detta är redan en afvikelse. I stället för djur lefvande
af djur, och djur lefvande af växter, finna vi här (i
ordets vidsträcktaste betydelse) en växt, som lefver på
djurs bekostnad. Ett beständigt utbyte mellan
mång-celler. Men vi sågo, att ett sådant tillgodogörande af
hvarandra började redan hos encellerna. Om vi nu
såsom en sista möjlighet till afvikelse, skulle föreställa oss
en-celler lefvande som snyltgäster på mång-cellers
bekostnad. Vi hafva redan antagit att ur det tredje riket,
en-cellernas rike, hade en dag utvecklat sig mång-celler:
mång-celliga växter, mång-celliga djur. Men såsom redan
är nämndt, fortforo trots denna särskilda högre
utveckling genom alla tider ända till våra dagar myriader af de
äkta gamla en-cellerna att äga bestånd. Och en dag
inträffade en viktig tilldragelse. En-celler af parasiternas slag
kastade sig in på ett nytt område: de börjede att lefva
på mång-cellers bekostnad. Välförståendes, att de icke
ingingo i sådana mång-cellers cell-förbund. Utan de
trängde sig på eller in i en sådan mång-cellig organism
som själfständiga individer, som blott drogo nytta af det
stora samhällsförbundet, men icke genom eget arbete
understödde dess sociala verksamhet. Ett helt
mång-celligt djur var för dem ingenting mer och ingenting
mindre än ett jättestort exploateringsföremål, alldeles i
samma bemärkelse som ostronet är det för människan,
hvilken helt enkelt sväljer det, eller som människan är
det för tigern som uppäter henne.

Nordisk Revy. F. 18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:10:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1899/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free