Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Bacill-funderingar, af Wilhelm Bölsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S > 3 * CW. * g
274
Nu hafva vi kommit till den punkt, då den
männi-skofiendtliga “sjukdoms-bacillen" uppträder. En-celler
lef-va på bekostnad af animala mång-celler på samma sätt
som dessa animala mång-celler tillgodogöra sig
vegetabiliska eller andra animala mång-celler. En sådan
mång-cell, som angripes af en-celler, är människan. Mången
häpnar väl inför detta faktum. Måste människan, måste
det mång-celliga djuret i allmänhet uppfatta de
parasitiska en-cellernas invasion som en akut fara? I afseende
på hvarje parasit är det icke blott det faktum, att han
lefver som parasit, utan ännu mera hans makt, som bör
tagas i betraktande. Bennikemasken, denne typiska
parasit i människans kropp, kan lefva tio till femton år i
sin värds tarmkanal, beröfvar honom hans näringssafter,
men dödar honom icke, förorsakar mången gång ingen
egentlig sjukdom. Citronträdet, från hvilken människan
såsom en parasit plockar frukterna, växer fortfarande i
prunkande rikedom, som om det icke bekymrade sig
därom. Ostronet måste visserligen tro på faran, eftersom
människan äter upp det. Och då människan verkligen
besegras af tigern, så gäller det för henne lif eller död.
Frågan blir således egentligen, hur stark parasit-bacillernas
makt är. Bevisen därpå hafva vi att söka i
sjukdomssymptom och i dödlighetsstatistiken. En förfärande
procent af människor faller genom bacillernas fientliga
invasion i de svåraste sjukdomar, för en del blir döden
följden. Egendomligt nog är det icke bacillen i och för
sig, som i allmänhet skadar eller förstör. Det teoretiskt
sedt närmast liggande och sannolikaste fallet, nämligen
att en-cellerna genom ett angrepp i massa och genom
samfäldt parasitlif så att säga “förtära44 den mång-cellige
människoindividens stora samhällsförbund, såsom tigern
verkligen äter upp människan, inträffar icke. Förloppet
tager alltid en omväg. I det att bacillen tär på den
lefvande människan såsom bennikemasken, frambringar
han genom sin egen ämnesomsättning, alldeles olikt sin
jämförelsevis beskedlige stallbroder, människomördande
gifter. Och af dessa gifter sjuknar eller dör den
våldgästade cell-staten människan, liksom en hop människor,
som äro inspärrade i ett fängelse, hvilket alldeles saknar
tillgång på frisk luft och. där tillika de inspärrades egen
andedräkt förvandlar den befintliga luften till dödligt
gift. Så frambryter också giftet bär ur ens egot innersta.
Kroppen har icke blott nedsväljt främmande gift; han
har i sig upptagit giftalstrarne. Och de alstra oppphörligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
