Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Saïdjah och Adinda, af Multatuli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
Saidjah var nio år gammal ocli Adinda sex då denna
buffel fråntogs Saidjahs fader genom fogden i
Parang-Kudjang.
Saidjahs fader, som var mycket fattig, sålde nu två
klambuhak’er af silfver — pusakas från, hans hustrus
föräldrar — för aderton gulden. Och för dessa
pännin-gar köpte han en ny buffel.
Men Saidjah var mycket bedröfvad. Ty han hade
af Adindas små bröder fått veta att den förra buffeln
drifvits till hufvu dorten, och han hade frågat sin fader
om han icke sett djuret då han var där för att sälja
klambuhak’erna. På denna fråga hade hans fader icke
velat svara. Därför fruktade han att buffeln blifvit
slaktad liksom de andra bufflarna, hvilka fogden tog ifrån
folket.
Och Saidjah grät ofta, då han tänkte på den stackars
buffeln, med hvilken han i två år umgåtts så förtroligt.
Och han kunde på länge icke äta, ty hans strupe var
för trång när han skulle svälja.
Må man komma ihåg att Saidjah var ett barn.
Den nya buffeln lärde känna Saidjah och intog
mycket snart sin föregångares plats i barnets ynnest.
Alltför snart egentligen. Ty ack, vårt hjärtas vaxintryck
utslätas så lätt för att lämna rum för en ny skrift! Vare
därmed huru som hälst, den nya buffeln var icke så
stark som den förra — det gamla oket var visst också
för rymligt för hans bogar — men det goda djuret var
lydigt som dess företrädare, som var slaktad, och om också.
Saidjah då han vid åkerkanten sammanträffade
mèdAdin-das bröder icke kunde skryta mycket med sin buffels
styrka, påstod han dock att ingen annan öfverträffade
hans i god vilja. Och om fåran icke blef så rät som
förr och om plogen slingrade kring jordklumpar, så att
de icke vändes, bättrade Saidjah gärna upp detta så godt
han kunde med sin patjol. För resten hade ingen
buffel en sådan user-useran som hans. Penghulu’n (prästen)
hade ju sagt att det låg ontong (lycka) i hårhvirtveln på
1 änden.
En dag ute på fältet hojtade Saidjah förgäfves åt
sin buffel att han skulle raska på i arbetet. Öfverraskad
öfver så stor och framför’ allt så ovanlig motsträfvighet
kunde han ej afhålla sig från att ropa ett groft ord.
Han sade; — —. Den som varit i Indien skall förstå
mig. Och den, som icke förstår mig, förlorar ingenting;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
