Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Saïdjah och Adinda, af Multatuli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
på om jag besparar honom förklaringen på det grofva
uttrycket.
Saidjah menade likväl intet ondt därmed. Han sade
blott så, därför att han många gånger hört andra säga
så, när de voro missnöjda med sina buftlar. Men det
var onyttigt att han sade det, ty det hjälpte icke: hans
buffel gick ej ett enda steg. Han skakade på hufvudet
som om han velat kasta af sig oket . . . han stötte fram
andedräkten genom näsborrarna . . . han fnös, ryste,
darrade . . . Ångest låg i hans blå öga och läppen var
uppdragen så att tandköttet blottades . . .
“Fly, fly“, ropade Adindas bröder på en gång, “fly,
Saidjah, fly! Där är en tiger!“
Och alla löste sina bufflar och svingade sig upp på
deras breda ryggar samt galopperade därifrån tvärs
öfver savahs, öfver galangans, genom småskog och snår
och högt allanggräs, utefter fält och vägar, och då de
redo in i byn Badur var Saidjah icke bland dem.
Ty då denne liksom de andra bestigit sin från oket
befriade buffel för att liksom de taga till flykten, hade ett
oväntadt språng af djuret beröfvat honom jämvikten och
slungat honom till marken. Tigern var mycket nära . . .
Saidjahs buffel, som icke kunde häjda sig, sköt i
några långa språng bort från den plats där hans lille herre
inväntade döden. Det var blott den häftiga
förskräckelsen som dref djuret bort från honom. Men knappt
hade det öfvervunnit den makt, som behärskar all
materia, äfven sedan den drifvande orsaken upphört att
verka, förr än det återvände och ställde sin klumpiga
kropp på de klumpiga fotterna som ett tak öfver
barnet, samt vände sin behornade panna mot tigern.
Tigern tog ett språng . . . men det blef hans sista.
Buffeln uppfångade honom på sina horn, själf förlorade han
blott ett stycke kött som tigern ref ur hans nacke.
Angriparen låg där med uppfläkt buk, Saidjah var räddad.
Det hade verkligen varit ontong i denna buffels
user-useran!
Då denna buffel togs ifrån Saidjahs fader och blef
slaktad . . . men jag har redan sagt dig läsare, att min
historia är enformig!
. . . Då denna buffel blef slaktad, räknade Saidjah
redan tolf år, och Adinda väfde redan sarong’er (kläder)
och prydde dem med vackra kapalas (bårder) med
batiks (handbroderier). Hon hade redan behof af att
uttrycka tankar med skyttelns gång, och hon tecknade be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
