Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Saïdjah och Adinda, af Multatuli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
dröfvelse i sin väf, ty hon hade sett Saidiah mycket
bedröfvad.
Och äfven Saidjahs fader var djupt bedröfvad, men
allra mest hans moder. Ty hon hadö ju läkt såret på
det trogna djurets hals, sedan det bragt hennes gosse
oskadad hem, just då hon efter Adindas små bröders
berättelse måste tro att han släpats bort af tigern. Hon
hade ofta betraktat såret, medan hon eftersinnade huru
djupt dessa klor, som trängt så långt in i buffelns
grofva muskler, skulle hafva inträngt i veka lifvet
på hennes barn, och ofta då hon lade friska läkeörter på
såret, smekte hon buffeln och tilltalade honom med
vänliga ord, på det att det trogna djuret åtminstone skulle
veta huru tacksam en moder är. Hon hoppades sedan
att buffeln måtte hafva förstått henne, ty då hade han
äfven förstått hennes klagan, då han bortfördes för att
blifva slaktad, och han visste då att det icke var
Saidjahs moder som ville låta slakta honom.
Någon tid därefter flydde Saidjahs fader ur landet.
Ty han hyste stor fruktan för det straff som förestod
honom, då han icke kunde betala sin skatt, och han ägde
icke mer någon pusaka till att köpa en ny buffel för,
ty hans föräldrar hade alltjämt bott i Parang-Kudjang
och alltså endast kunnat lämna ringa efter sig. Äfven
hans hustrus föräldrar hade all sin tid bott i samma
distrikt. Efter förlusten af sin sista buffel höll han sig
likväl ännu uppe några år, i det han lejde dragare för
sitt arbete. Saidjahs moder dog af bekymmer, och då
var det som hans fader i ett ögonblick af modlöshet
begaf sig bort från Lebak och Bantam för att söka
arbete i Buitenzorg. Han blef straffad med prygel,
emedan han lämnat Lebak utan pass, och fördes därpå af
polisen tillbaka till Badur. Här sattes han i fängelse,
emedan man ansåg honom för vansinnig, hvilket icke
skulle varit förvånande, samt därför att man fruktade
att han i ett anfall af matah-glap (förmörkadt öga,
raseri) skulle begå amokh (själfmord) eller andra
dårskaper. Men han var icke länge inom fängelset innan
han dog.
Hvad som blifvit af Saidjahs bröder och systrar, vet
jag icke. Det lilla hus de bebodde i Badur stod någon
tid tomt och störtade därpå hastigt tillsamman, då det
blott var byggdt af bambu och täckt med atap. Damm
och smuts höljde den fläck där så mycket lidits. Det
finns många sådana platser i Lebak.
Nordisk Revy. V. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
