Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Den sociala idérörelsen från liberalism till socialism, af Hans Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
skolastiken och ställa den på egna fötter, var Hugo
Grotius. Det tycktes honom nödvändigt att finna en
förnuftig grund för de politiska och samhälleliga
institutionerna, för all rätt för att kunna härleda den därur och
pröfva dess riktighet. Denna rättens sanna och klara
källa trodde han sig hafva upptäckt i socialiteten, i
människans samfundsbehof. Grotius lärde: samhället består,
emedan hvarje individ har en drift att lefva i
gemenskap med andra, att föra en samhällelig tillvaro. Men
för uppehållandet af det samhälleliga tillståndet är det
erforderligt, att människorna i sitt förhållande till
hvarandra iakttaga vissa regler. Dessa bilda rättens
innehåll. Rätt definieras därför också af Grotius såsom det,
som öfverensstämmer med det mänskliga samhället, orätt,
det som strider däremot.
Därmed hade man funnit en ny princip för rätten.
Den bestod icke längre i ett utflöde af den gudomliga
viljan, den grundade sig icke på auktoritet, den var till
för människan, skapad för hennes syften och liksom
förklarad beroende af hennes natur. Därmed hade den
också upphört att vara något den mänskliga kritiken
undandraget : samhällets förvaltning, statens befallningar
och förbud fingo nu pröfvas, huruvida de gagnade eller
skadade människorna. I senare fallet kunde man fordra,
att de bragtes i öfverensstämmelse med naturrätten.
En konsekvent utbildning af naturrätten lyckades
Grotius visserligen icke åstadkomma, ännu mycket mindre
begagnade han den nya principen som revolutionärt
vapen i strid mot den bestående rättsordningen. Så stark
är ännu det gamla tänkesättets makt, att till och med
Grotius icke alltjd förmådde undandraga sig densamma.
1 hans verk finnas talrika ställen, i hvilka han direkt
motsäger sig själf, jäfvar sitt eget system om rättens
naturliga ursprungliga ursprung ur socialiteten. Med
rätta gjorde Thomasius längre fram denna anmärkning
om honom: Grotius skred varsamt fram till verket, och
om han visserligen bemödade sig att söndra och åtskilja
det, som skolastikerne dittills kastat om hvartannat, så
ville han dock icke med ens bryta alldeles med desse,
utan berömde dem i företalet.
Emellertid sörjde samhällets naturliga utveckling för,
att den af Grotius grundlagda, naturrättsliga
uppfattningen utvecklades allt konsekventare och mera
vidt-omfattande. Först i England, där i sjuttonde seklet
borgarkriget rasade, och hos de kämpande partierna å båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
