Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Den sociala idérörelsen från liberalism till socialism, af Hans Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
sidor gjorde behofvet sig gällande att gifva de stegrade
anspråken och fordringarne i afseende på rättsordningen
en öfvertygande bekräftelse. Det var först Hobbes, som
gjorde sig möda att ådagalägga nödvändigheten af .en
oinskränkt härskande statsmakt genom åberopande af
naturrätten. Denne skarpsinnige tänkare insåg förmodligen,
att ett åberopande af bibeln icke kunde tillfredsställa en
bevisföring i den auktoritetshyllande skolastikens anda.
Han gick därför tillbaka till Grotius’ läror och sökte
bevisa, att människans natur erfordrade en oinskränkt,
ordnad styrelse. Hobbes tankegång härvidlag är följande:
I sitt ursprungliga naturtillstånd äro människorna
fullkomligt fria, d. v. s. de få göra allt, hvad de vilja,
och hvad de hafva makt till. Men då deras begärelser
äro tygellösa, då deras lidelser och lustar drifva dem
att tillägna sig, hvad andra redan äga, så rasar mellan
dem ett ständigt krig, en allas strid mot alla. Mot detta
tillstånd, under hvilket människorna ömsesidigt utrota
hvarandra, uppreser sig deras själfbehållelsedrift.
Fruktan att af andra bestjälas eller till och med blifva
ihjälslagna, förmår dem att ömsesidigt inskränka sin frihet
genom ett fördrag och att öfverlämna all myndighet åt
en bland dem, hvilken därigenom håller hvarje enskild
inom vissa skrankor. Hobbes kan därför blott tänka
sig ett ordnadt samhälle under den förutsättningen, att
människorna hållas i tygel genom fruktan för en
oin-skränkt härskare.
Men detta absolutistiska tillspetsande af den nya
läran om samhällsordningen var icke den logiska
konsekvensen af denna själf, utan blott följden af ett
godtyckligt tillämpadt psykologiskt antagande i afseende på
människans natur. Det föll sig därför icke svårt att
vända Hobbes’ teori mot honom själf och att slå honom
med hans egna vapen. Detta skedde genom Algernon
Sidney och ännu bättre genom Locke. Locke, vis genom
de under engelska revolutionen gjorda erfarenheterna,
påpekade, att genom en samhällsordning enligt Hobbes’
förslag, genom hvilket massan af medborgarne
underkastade sig en oinskränkt härskare, skulle det åsyftade
ändamålet alls icke uppnås. Ty en oinskränkt monark är
alltid i den största frestelse att missbruka den åt honom
till medborgarnes skydd öfverlämnade makten; nödig
åtgärder måste således vidtagas, så att äfven han
endast må kunna handla inom de skrankor, som äro
uppdragna för hans verksamhet. Monarkens rättigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
