Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Naturvetenskaperna i det 19:de århundradet, af L. Büchner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig vara en i och för sig högst enkel reflexmekanism,
hvilkens anatomiska väg är fullt bestämd och som visar
en viss likhet med fördelningen inom statsförvaltningen
mellan en befallande och en utförande del.
Inom zoologien hafva vi att omtala, utom talrika
landvinningar inom den systematiska zoologien, särskildt
forskningar vid sjöstaterna öfver lifvet i hafvet, i all
synnerhet de genom förbättrade apparater möjliggjorda
kännedomen om djupvattenfaunan. Denna kännedom
gaf Häckel uppslag till den ryktbara gasträateorien,
enligt hvilken alla, äfven de mest åtskilda djurslag,
härstamma från en enda urform af enklaste beskaffenhet.
Vidare hafva vi de zoologiska forskningarna i detta
århundrade att tacka för en noggrannare kunskap om
dessa märkvärdiga, människoliknande varelser, hvilkas
existens i förra århundradet till och med af
vetenskapsmännen betviflades eller förvisades till sagans område —
ehuru redan 500 f. Kr. kartagenen Hanno funnit gorillor
på Afrikas vestkust och beskrifvit dem som vilda håriga
människor. Nu finner man de de s. k. antropoiderna
eller de stora människoliknande aporna, dels
uppstoppade, dels lefvande i många museer och zoologiska
trädgårdar.
I nära samband med zoologien står biologien eller läran
om lifvet, hvilken vetenskap har gjort det största af alla
naturvetenskapliga framsteg i detta århundrade genom
återupptagandet och genomförandet af den af Darwin
1860 grundade och af Häckel och andra utarbetade
utvecklings- eller härstamningsläran. Denna lära
undantränger de gamla skapelsehistorierna och skaffar oss
därmed en helt ny världsåskådning. I nära sammanhang
härmed stå de redan förut omtalade upptäckterna på
paleontologiens område, hvarmed följde kännedomen om
en hel del förut existerande djurformer. För öfrigt må
man akta sig för den vanliga förväxlingen af
“darwinismen“ och utvecklingsläran. De äro, om än nära
förbundna, dock skilda saker. Under det att “darwinismen“
är ny, är utvecklingsläran som sådan urgammal. Den
lärdes nämligen redan af de grekiska och romerska
filosoferna (Empedokles, Lukretius, Carus o. s. v.) så att
Darwin tillkommer mer äran af en gammal idés
förnyande i annan gestalt än af en ny upptäckt. Dessutom
har han haft en hel rad nära stående föregångare,
hvaribland fransmannen Lamarck är den mest framstående.
Endast i det vetenskapliga förklaringssättet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
