Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den sociala idérörelsen från liberalism till socialism, af Hans Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
för rättsstaten. Han vänder sig icke till skomakaren och
skräddaren, till den fattiga och rika, utan rätt och slätt
till människan, till den förnuftiga, om sitt värde
medvetna individen.
Intet under således, att liberalismen föreföll de
upp-åtsträfvande kulturfolken i första hälften af vårt
århundrade som ett nytt och stort politiskt evangelium, att
denna världsåskådning intog de bästa, intelligentaste och
de ädlaste hjärtan. Med hänförelse skrifver Pfizer i
Rotteck-Welchers Stats-lexikon 1840:
“Liberalismen är det, som för den uppvaknade
fri-hetsandan tillbaka till förnuftiga principer och mot
hennes högre mål, eller, då hon slumrar, söker att väcka
henne genom bildande inrättningar och genom att
upplysa folket om dess rättigheter och fördelar. Den vill
rena den grumlade strömmen af människostadgar från
dess slamm och uppfriska den fördärfvade, förfalskade
rätten ur sin evigt friska, alltid rena urkälla, förnuftet.
Om det allmänna bästas plats intagits af en enskild
maktinnehafvares, ett härskande partis eller en
privilegierad klass’ enskilda intresse, så leder liberalismen
statsändamålet åter tillbaka på det, spm allmänheten i sitt
förnuftiga intresse vill eller måste vilja, och detta statens
syftemål söker den att uppnå med möjligast minsta och
möjligast lika inskränkning af allas frihet. Just därför
blir också dess sista mål att på folklifvets naturenliga
utvecklings väg uppnå det trappsteg, på hvilket den
högsta och mest lika frihet för alla är möjlig. “
Men huru stort, sant och oantastligt detta mål än
var, så kunde det i längden icke döljas, att liberalismen,
i följd af sin inskränkning till det politiska, icke
omfattade den framåtsträfvande kulturutvecklingens hela
program. Den svek som ledare och vägvisare i de
ekonomiska förhållandenas förvirring, i de sociala
klass-stridernas tumult. Väl hade genom Smith och hans
efterföljare den liberala idén tillämpats äfven på
nationalekonomien och med framgång gjort den fruktbringande
för sin lära. Med rätta utgick man därifrån, att friheten,
som i afseende på staten erkändes som den helt enkelt
förnuftiga principen, också vore den enda riktiga i
afseende på människornas ekonomiska förhållanden
sinsemellan. Om således alla tvångsförhållanden och
författningar, såsom lifegenskap, skråinrättningar, monopol,
in-och utförseltullar o. s. v. upphäfdes, så skulle likaså en
naturlig harmoni följa, så blefve hela det producerande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
