Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den sociala idérörelsen från liberalism till socialism, af Hans Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•anklang och tilltro hos de klasser, som ledo under
pen-ningeväldets utveckling, som sågo sin förr ännu drägliga
ekonomiska ställning försämrad, som blefvo afsigkomna
och nedsjönko till proletariatet. Arbetsklassens
grundstämning af begynnelsen af dess rörelse är därför också
alltigenom antiliberal. Stätens och samhällets formella
frihetsrättigheter underkastas en skarp kritik och
framställas som värdelösa för det eländigt aflönade,
hungrande proletariatet. I motsats därtill fordras materiell
likhet, likhet i egendom, njutning och arbete. Den
socialistiska idén griper andarne och uppträder i sin första
gestalt som kommunism, som fullkomlig motsats till
liberalismen. Under det att denna, som vi sågo, inskränker
statsmakten till bildandet och upprätthållandet af
rättsordningen, fordrar kommunismen dess oinskränkta
ingripande i alla sociala förhållanden. Särskildt skall
privategendomen, den individuella frihetens basis för dem,
som äga den, upphäfvas och förvandlas i statsegendom.
Det typiska uttrycket för denna de proletariska
intressenas naiva reaktion mot liberalismen återfinnes i
Ba-beufs lära. Han såväl som de följande socialisterna
uppfattade icke, att kommunismens fordringar blott äro
konsekvenser af de liberala frihets- och
jämlikhetsprin-ciperna, konsekvenser, som visserligen skola genomföras
med antiliberala medel och mot liberalismens faktiskt
tillkämpade fördelar.
Ehuruväl således, såsom Engels en gång mycket
riktigt antydt, den moderna socialismen “i sin teoretiska
form uppträder som ett långt drifvet, förment konsekvent
fullföljande af de af det 18:de seklets stora franske
upplysningsman uppställda grundsatserna11, utvecklas den
först icke i denna riktning, emedan den socialistiska
teorien icke är i stånd att med sig införlifva rättsidén. Den
går därför tillbaka långt bortom liberalismen och sluter
sig närmast till den kommunistiska utopismen.
Förställningen, att socialismen icke skulle hafva något närmare
■samband med liberalismen, har trots Engels, som
visserligen icke alldeles tydligt utsäger sin mening, bibehållit
■sig ända till våra dagars socialteoretici. Så t. ex. skrifyer
Kautsky i den af honom utgifna “Socialismens historia"
(l:sta bandet: den nyare socialismens förelöpare) att den
socialdemokratiska tankevärlden har två rötter: den ena
utgöres af den kommunistiska utopismen,“ som för sin
uppkomst hade att tacka högt bildade mäns grundliga
sakkännedom, hvilka icke voro behärskade af den klass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
