Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den sociala idérörelsen från liberalism till socialism, af Hans Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föreföll dem hopplöst, att blott ur de högre klasserna
den makt kunde komma, som skulle genomföra
socialismen. “
Det var i själfva verket så. Den kommunistiska
utopismen var monarkisk, hierarkisk, aristokratisk, i
korthet sagdt allt möjligt, blott icke liberal och demokratisk.
I Campanellas solstat stod ett slags påfve, öfversteprästen
Sol, i spetsen för regeringen och lät genom sina
ämbetsmän efter sitt godtfinnande utdela produkterna till
borgare. “Det XVII:de och XVIII:de seklets utopier hafva
samma anordning. Men äfven den nyare utopismen
tänkes ännu mången gång under formen af en
herska-res stat.
I spetsen för St. Simons samfund står “fadern“,.
som är världslig och andlig hufvudman, som gifver
lagar, skipar rättvisa, äger och fördelar samfundets
förmögenhet, bedömer medborgarnes fallenheter och
anvisar-dem motsvarande arbetsplats i samfundet. Korteligen,
han är den “lefvande lagen“, hela samhällets
drifvande-och ordnande kraft. Här hafva vi således den socialistiska
idén i förening med absolut auktoritet.
Med rätta utropade därför Fourier, då han i St.
Simons “Nya kristendom “ upptäckte den prästerlige
auktoritetens oinskränkta myndighet: I döden människans
frihet!“ Skall prästen anvisa hvar och en hans plats?
Jag låter hvar och en själf bestämma den.
Det skulle emellertid vara ett misstag, om man ur
den sista satsen ville draga den slutledningen, att
hos-Fourier den liberala idén om den individuella friheten
vore försonad med den socialistiska om materiell
jämlikhet. Väl förutser Fourier med sin genialiska
intuitions-förmågä, att mellan människorna existerar också en
naturlig solidaritet i deras ekonomiska intressen, men han
är dock långt ifrån att påpeka den. Alldeles ett barn af
sin tid, som härleder allt ur “människans natur“, söker
Fourier framkalla den sociala harmonien genom sitt
system om “lidelsernas attraktion". “Man har blott och
bart grundat samhällsformer“, utropar han, “som
ickekunde begagna hela människan med alla hennes lidelser,
och sedan har man intvingat människan i dessa former,
i stället för att fråga naturen till råds och grunda ett
samhälle enligt den mänskliga naturens måttstock. Äfven
detta samhälle har jag funnit; dess mekanism hvilar på
lidelseserier, på sambandet mellan åtskilliga lidelser och
dessa lidelser motsvarande verksamheter. Det är kändt,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
