Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den sociala idérörelsen från liberalism till socialism, af Hans Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
på hvilket äfventyrligt sätt Fourier sedan klassificerat
de mänskliga lidelserna och genom deras koncentrerande
fått i hop sina serier. Men mindre bekant är det, att
Fourier trodde sig kunna genomföra sitt system utan att
förändra staternas politiska författning och på nytt ordna
deras regeringar. Ja, han låter icke blott alla världens
furstar sitta kvar på sina troner, han skapar också ett
oändligt antal nya sådana. I hans system står i spetsen
för falangerna baroner, vicomter, grefvar, markiser,
hertigar, kaziker, konungar, sultaner, kalifer, kejsare,
Cesa-rer, Auguster, och allra öfverst, såsom härskare öfver
FourieFs drömda världsrike, står omniarken. Visserligen
får man icke förbise, att alla dessa grader af
furstevär-digheter och ämbeten egentligen äro ett yttre bihang,
en arabesk på FourieFs samhällsbyggnad. Några slags
viktiga förrättningar tillkomma icke alla de nämnda
dignitärerna, och när allt ordnar och formar sig enligt
principen om lidelsernas attraktion, så finnes också ingen
plats för styrande öfverhet. Vi hafva icke ens hos
Fourier någon “modern “ kommunism “inom ramen af en
nationell stat“, på “produktionens grundval“, utan en
internationell socialism, ett stort socialistiskt
världsborgarrike på grundvalen af de mänskliga egenskaperna, de
•olika lidelsernas kraf på njutningsrikt tillfredsställande.
Denna idé är enligt vår uppfattning det verkligt nya,
genialiska och banbrytande i Fourier’s system. Den är
visserligen förvriden, gränsande till det orimliga genom
den omåttliga fantastiska utsmyckning, i hvilken den
finnes hos Fourier; men icke desto mindre ligger till
grund för densamma redan en aning om den verkligt
Vetenskapliga socialismens sanning, ett halft uttalande
om människornas solidariska sociala frihetsintresse.
Härmed sammanhänger det då också, att Fourier
icke är nödsakad att rent af förneka liberalismen, utan
kan nöja sig med att kritisera dess svagheter. Han
säger en gång i sitt andra hufvudverk: Traité de 1’Unité
universelle: “Jag älskar de liberala; jag föredrager deras
sällskap framför deras motståndares; jag är såsom de,
fiende till despotismen, som blott kan behaga dem, som
utöfva den; men jag ler af medlidande, då de utveckla
sina medel, hvilka alla gå ut på att föreviga egoismen,
och öfver dubbelheten i alla deras handlingar, ett annat
svårt fel i deras system.“ I följd af dessa sina brister
har hela liberalismen endast tjänat till att försvåra
civilisationen, att öka fattigdomen, bedrägeriet, egoismen.
o 7 o ’ o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
