Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den sociala idérörelsen från liberalism till socialism, af Hans Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
Fourier framställer följande fem anklagelser mot den
falska liberalismens teorier:
1. Den försummar all undersökning för att komma till
ett minimum och till betryggande af den naturliga rätten:
2. den tjänar partierna utan att komma folkets
be-hof till hjälp;
3. den uppviglar faktioner mot regeringen under
masken af omsorg om industriidkarne;
4. den öfverhopar nationerna med skulder och
bördor, som på samma gång utarma folket och statskassan.
Representationssystemet, uppfunnet för att minska
pålagorna, går blott ut på att öka dem och att förstora
skulderna;
5. den handlar alltid tvetydigt, utan någon egentlig
praktisk princip.
Man kan väl knappast underlåta att tillstå, att
Fou-rier mycket träffande kritiserat liberalismen som den
industriidkande borgarklassens praktiska partidoktrin, men
obestridligt är det, att FourieFs anklagelser icke träffa
liberalismen som sådan. Han tyckes ju äfven själf skilja
mellan en sann och en falsk liberalism. Att han för
öfrigt vid sin socialistiska kritik öfver den ekonomiska
liberalismens konsekvenser blott mäter deras verkningar
med sina egna löftens och ideals måttstock, visar sig
tydligt vid Fouriers skarpa och bitande anmärkningar öfver
handeln och den fria konkurrensen. Såsom redan nämndt,
skulle genom det fria utbytet och täflan all utsugning
upphäfvas, Locke’s egendomsteori, enligt hvilken ägande
grundar sig på arbete, förverkligas. Fourier undersöker
nu handeln i det afseendet, huruvida den medför utbyte
af lika värde och finner, att den går ut på en
systematisk plundring af den köpande publiken och de
producerande klasserna. Köpmannakåren karaktäriserar han
som ett band sins emellan förenade sjöröfvare, en svärm
af gamar, som förtära jordbruket och manufakturerna
och i alla afseenden göra samhället till träl. “Jag skall
bevisa“, utropar Fourier, “att med en god politik måste
handelskåren vura sin egen solidariska försäkringsgifvare
och samhället hafva säkerhet mot bankrutt, börsspel,
konstlad prisstegring af varor, ocker, vaiuförluster och
andra anordningar, som härflyta ur det närvarande
systemet; ett system som redan för länge sedan borde
hafva framkallat alla politiska skriftställares harm, om
de för sedligheten hade en skugga af den aktning, nied
hvilken de ståta. “ Han utvecklar sedan, huru åtskilliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
