Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den sociala idérörelsen från liberalism till socialism, af Hans Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
omständigheter under den fria konkurrensens system drifva
därhän, “att köpmännen bilda en kår för sig, att de
sammansluta sig i förbundskompanier, att de lägga under
sig alla monopol, och i samförstånd med de stora
egen-domsägarne göra alla de mindre till sina handels vasaller
och genom samfälda intriger slutligen skulle komma
därhän att vara herrar öfver all slags produktion; korteligen,
man skulle åter få se feodalismen uppstå i omvänd
ordning, denna gång hvilande på merkantila förbindelser i
stället för på adelsligor." Och på ett annat ställe heter
det: “Den fria konkurrensen har visat sig som mängdens,
de afiönade arbetarnes och de små jordägarnes ofrihet;
den fria konkurrensen är blott grosshandlares och
bankirers frihet.“ Fourier fordrar i öfverensstämmelse
därmed den fria konkurrensens förvandling till den
socie-tära, d. v. s. handelskårens solidaritet och
underordnande under producenternas, fabriksidkarnes,
jordbrukar-nes och fastighetsägarnes intressen.44 Detta var i grunden
detsamma, som äfven den ekonomiska liberalismen
teoretiskt fordrade. Men hur djupt Fourier, kapitalismens
mest geniala kritiker, detta oafsedt, var rotfästad i
föreställningarna om den liberala ekonomien, visas bland
annat af det faktum, att han i sina falanger låter
privategendomen, kapitalet fortfarande äga bestånd och till
och med tilldömer det en tredjedel af det ernådda
öf-verskottet. Han tillerkände kapitalet en särskild kraft
jämte arbetet och talangen.
A andra sidan får man icke förbise, att Fourier
obe-tingadt var den mest avancerade socialisten på sin tid,
vida öfverträffande alla sina föregångare i verkligt
socialistiska idéer. Vi hafva honom att tacka för idén om
garanterande af existensförsäkring från samhällets sida
för alla dess medlemmar, idén, att individualiteten för
att fritt utvecklas icke bör öfverlämnas blott åt sig själf,
isoleras, utan bringas i innerlig förbindelse med släktet,
med familjen. Fourier befriade människan i ännu högre
grad än upplysningsfilosofien, i det han lärde henne, att
hon måste följa sina drifter i stället för att undertrycka
dem: les attractions sont proportionelles aux déstinées.
Och slutligen hafva vi Fourier att tacka för den
teoretiska segern öfver det sociala tjänareförhållandet och
därmed öfver det betalade arbetets rätta natur. Arbete
verkställes, emedan det är ett medel att tillfredsställa en
drift, det betalas icke af den, som använder dess alster,
utan erhåller sitt motsvarande värde af samhället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
