Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den sociala idérörelsen från liberalism till socialism, af Hans Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
381
Afkläder man dessa grundidéer i Fouriers socialism
deras fantastiska omhölje och pröfvar dem till deras inre
halt, så synas de alla för oss som former af den liberala
principen om alla människors solidariska frihetsintressen
i afseende på det ekonomiskt-sociala lifvets sfer, som gå
ut därpå att bryta den autoritära maktprincipen äfven
inom dess samhälleliga område.
En mycket svag punkt företer visserligen Fouriers
system gentemot andra kommunistiska utopisters teorier:
det förbiser nödvändigheten af en radikal brytning med
privategendomsorganisationen såsom förutsättning för ett
socialistiskt organiseradt samhälle. Under det att de
andra socialisterna mer eller mindre beslutsamt fordra
införandet af gemensam äganderätt, låter Fourier den
enskilda förmögenheten icke blott äga bestånd, utan
beviljar den till och med en företrädesrättighet i sina
falanger, nämligen rätten till ^3 af den af falangen
ernådda vinsten. Arbetet, som ensamt frambringar
egendom göres sålunda skattskyldigt under kapitalet.
Falangen känner visserligen äfven gemensam egendom,
men den är dock icke hufvudsaken i Fouriers system;
grundpelaren utgöres af cirkulationens reglerande, handelns
ordnande efter ömsesidighetsprincipen, den societära
konkurrensen. Att den senare nödvändigt skulle hafva
utvecklandet af den gemensamma egendomen till påföljd,
insåg icke Fourier, lika litet som huru och på hvilken
praktisk grundval solidaritetsprincipen i varuutbytet skulle
kunna införas. I följd däraf blef Fourier’s system
ofullständigt; det hemföll åt glömskan, som ett förvirradt
hufvuds hjärnfoster, så mycket mer som hans lärjungars
försök att omsätta det i handling, bedröfligt misslyckades.
Det var naturligt, att den sociala iderörelsen, sedan
den med Fourier skenbart förirrat sig i en
återvändsgränd, och genom den fortgående utvecklingen af
liberalismens principer icke kommit till något påtagligt re7
sultat, sökte en där bakom liggande anknytningspunkt och
motsats till den borgerliga fri hetsteorien företog sig att
grundlägga proletariatets frihet. Genomförandet af detta
försök utgör Marxismen.
Det problem, som gällde att lösa, var och förblef
visserligen uppställdt af liberalismen: Förverkligandet af
frihet och jämlikhet på samhällets grund.
Förutsättningen härtill var enligt socialisternas åsikt afskaftandet
af privategendomen. Men nu hade liberalismen just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
