Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den sociala idérörelsen från liberalism till socialism, af Hans Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
framställt privategendomen som en oantastlig
människo-rätt; den liberala staten skulle äga bestånd till skydd
för äganderätten. I den franska författningen af den
3 september 1791 hette det uttryckligen: Då
äganderätten är en helig och okränkbar rättighet, kan ingen
beröfvas densamma, såvida icke offentlig, af lagenligt
bestyrkt nödvändighet uppenbart fordrar det och under
villkor af ett skäligt skadestånd.
Intet underligt således att socialisterna, för hvilka
äganderätten var oläglig, hade öppet öra för deras kritik^
hvilka egentligen bekämpade alla dessa af liberalismen
förfäktade mänskliga rättigheter och för detta ändamål
bemödade sig om att mot dess grundläggande teori för
samhällsordningen uppställa en annan, förment riktigare.
I denna riktning hade sedan lång tid tillbaka de
intresserade förkämparne till den af liberalismen hotade
monarkiska staten riktat sina sträfvanden och äfven
lyckligen fört det därhän att kunna bevisa, att teorien om
samhällskontraktet vore fullkomligt “ohistorisk", att
aldrig någon stat uppstått genom ett sådant aftal. All
rätt lärde den reaktionära "historiska rättsskolan", vore
frambragt af “folkets högre natur" såsom ett alltid
blif-vande och sig utvecklande helt. Rätten är följaktligen
en lem i folkorganismen, man kan icke efter behag
tillskapa den, utan måste erkänna den såsom något en gång
gifvet, som icke beror af det närvarandes speciella
godtycke. Den må behärska oss oundvikligt, och vi kunna
blott misstaga oss om den, men icke ändra den.
Historien utgör därför också den enda vägen till sann
kännedom om vårt eget tillstånd och våra rättigheter, och
“hvarje tidsålders omtänksamma verksamhet i afseende
på rätt, rättslära och lagstiftning måste blott vara riktad
därpå att genomskåda det med inre nödvändighet gifna
stoffet, att föryngra det och bibehålla det oförsvagadt."
(Savignys tidskrift I).
I denna skolas anda filosoferade också Hegel.
Särskildt strider han emot aftals-teorien. Aldrig hade staten,
rätten uppstått på denna väg, store mäns upphöjda
makt hafva skapat båda. En stor man har något i sina
anletsdrag, som förmår de öfrige att kalla honom sin
herre. De lyda honom mot sin vilja. Deras omedelbara
vilja är hans vilja, men med deras medvetna är det helt
annorlunda.(!) En stor man har den förra på sin sida,
och de måste, om de också icke vilja. Det är det
utmärkande för store män, att de känna den absoluta viljan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
