Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Saïdjah och Adinda (forts.), af Multatuli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389
hans mening, varit ett fel på tråden, hvarigenom tättingen
med barnen från Tjipurut förlorades. “Huru var det
möjligt“, tänkte han, “att för den skull bli ond på
Adinda! Ty äfven om hon spunnit en fnurra på tråden
och Badur därigenom förlorat i tättingen med Tjipurut
och icke genom glasbiten — huru bakslugt och skickligt
den än slungades af den lille Djamien från hans
gömställe —: hade jag därför behöft vara så hård mot henne
och nämna henne med så otillbörliga namn? Tänk, om
jag nu dör i Batavia utan att hafva bedt henne om
förlåtelse för min grofhet. Ar det icke som om jag vore
en dålig människa, som öfverhopar en flicka med
okvä-dinsord? Och skall ej, när man i Badur hör, att
jag-dött i främmande land, en hvar. säga: “det är bra
att Saidjah dog, ty han hade varit grof i orden mot
Adinda? “
På detta sätt togo hans tankar en riktning, som
mycket skilde sig från den förutgående glädtigheten och
de togo sig ovillkorligt uttryck, först i halfva ord, sedan
i det han talade med sig själf och slutligen i den
vemodiga sång, af hvilken jag här låter öfversättningen
följa. Min afsikt hade först varit att sätta litet meter
och rim i den, men jag har till sist funnit det bättre att
lämna snörlifvet borta.*
Jag vet icke hvar jag skall dö.
Jag har sett den stora sjön vid sydstranden, då jag var där med min
fader för att göra salt.
Om jag dör på sjön och om man kastar mitt lik i det djupa vattnet,
skola hajar komma.
De skola simma kring mitt lik och fråga: hvem af oss skall sluka
liket som drifver där i vattnet?
Jag skall ej höra det.
Jag vet icke hvar jag skall dö.
Jag har sett Pa-ansu’s hus brinna, som han själf antände, emedan han
var matah-glap.
Om jag dör i ett brinnande hus, skola glödande trästycken falla ned
på min kropp.
härvid uppstår en sorts fäktning, som är mycket roande att ase och
lockar åskådaren att lifligt taga parti. Den af Saidjah antydda
möjligheten att »den lille Djamien» förorsakat nederlaget genom att kasta
en glasbit är, hvad den härför erforderliga skickligheten beträffar, ingen
osannolikhet i Indien.
* Att ihågkomma: Matah-glap = rasande: klappa — kokosnot;
klappaträd således = kokospalm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
