Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Saïdjah och Adinda (forts.), af Multatuli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
Och utanför huset skall vara ett stort rop af människor, som ösa
vatten för att döda branden.
Jag skall ej höra det.
Jag vet icke hvar jag skall dö.
Jag har sett den lille Si-uhah falla ned ur klappaträdet, då han plockade
en klappa åt sin moder.
Om jag faller ned ur ett klappaträd, skall jag ligga död vid dess
fot i gräset, som Si-unah.
Då skall min moder ej jämra, ty hon är död. Men andra skola ropa
med hård röst: »Se, där ligger Saidjah!«
Jag skall ej höra det.
Jag vet icke hvar jag skall dö.
Jag har sett liket af Pa-lisu, som dog vid hög ålder, ty hans hår var
hvitt.
Om jag dör af ålder, med hvitt hår, skola klagerskorna stå kring
mitt lik.
Och de skola jämra sig som klagerskorna vid Pa-lisu’s lik, och äfven
de små barnen skola skrika, mycket högt.
Jag skall ej höra det.
Jag vet ej hvar jag skall dö.
Jag har sett många i Badur, som voro döda. Man klädde dem i en
hvit klädnad och begrof dem i marken.
Om jag dör i Badur och man begrafver mig utanför Dessahn, österut
mot kullarna, där gräset är högt. . .
Då skall Adinda gå där förbi, och kanten af hennes sarong skall släpa
tyst öfver gräset.
Jag skall höra det.
Saidjah ankom till Batavia. Han frågade en herre
om han ville taga honom i sin tjänst, och denne gjorde
det ögonblickligen, emedan han icke förstod Saidjah.
Ty i Batavia tycker man om tjänstfolk, som ännu icke
lärt sig tala malajiska och därför ännu icke äro så
för-därfvade som de andra, hvilka längre varit i beröring
med den europeiska kulturen. Saidjah lärde sig snart
malajiska, men han var alltid ordentlig och påpasslig,
ty han tänkte på de två bufflar, han skulle köpa, och
på Adinda. Han blef stor och stark, emedan han åt
hvarje dag, hvilket icke alltid hände i Badur. Han var
omtyckt i stallet och skulle säkerligen icke hafva
af-visats om han begärt kuskens dotter till hustru. Hans
herre värderade Saidjah så högt att han snart upphöjde
honom till betjänt. Man höjde hans lön och gaf honom
allt emellanåt-skänker, emedan man var så belåten med
hans tjänster. Mevrouw (Madame) hade läst Sues roman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
