Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Saïdjah och Adinda (forts.), af Multatuli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
391
som väckt så mycket uppseende, och blef ständigt påmind
•om prins Djalma, när hon såg Saidjah. Äfven husets
unga damer förstodo nu bättre än förr huru den
javan-ske målaren Radhen Saleh kunnat uppnå så mycken
lycka och ära i Paris.
Dock fann man Saidjah otacksam då han efter nära
tre års tjänst bad att få lämna sin plats och anhöll om
•ett betyg att han uppfört sig väl. Men man kunde icke
neka honom det, och Saidjah begaf sig med muntert
sinne på hemvägen . . .
I en bamburulle medförde han sitt pass och ett
betyg på sitt goda ’uppförande. 1 en väska, som han bar
vid en läderrem, tryckte någonting tungt mot hans skuldra,
men han kände det gärna —: iag tror, det låg trettio
spanska piaster däri, alltså tillräckligt för att köpa tre
bufflar. Hvad månde Adinda säga? Och det var dock
icke allt. På hans rygg såg man den silfverbeslagna
slidan till en dolk, som han bar i gördeln. Dolkfästet
var säkerligen af fint snidadt ben, ty han hade sorgfälligt
omvirat det med silke. Och han ägde ännu flera skatter.
I fickan på kahin kring sina länder bevarade han ett
bälte af silfverlänkar med gyllne ikat-pendieng (spänne).
Det är sant att bältet var kort, men hon var också så
smärt . . . Adinda!
Och i ett snöre kring halsen bar han under sin
baadju en silkespung som innehöll några torra
melatti-blommor.
Var det att undra på om han icke stannade längre
än nödigt var i Tangerang för att besöka sin faders vän,
hvilken flätade de fina stråhattarna? Var det underligt
■om han icke sade många ord till flickorna som på vägen
frågade honom: “Hvarthän, hvarifrån?“ såsom hälsningen
lyder i dessa trakter. Att han icke längre fann Serang
så vackert, sedan han sett Batavia? Att han icke längre
som för tre år sedan gömde sig i snåret då residenton
red förbi — han som nu hade sett den mycket större
herren, som bor i Buitenzorg och är farfar till
Susu-hunan i Solo? Var det underligt om han gaf föga akt
på hvad som berättades af dem som gjorde honom
sällskap en bit på vägen och talade om allt nytt i Bantam
Kidul? Att han knappast hörde på då man berättade
för honom att kaffeodlingen efter många obelönade
ansträngningar nu tagit fart? Att den hatade fogden i
Parang-Kudjang för rån på allmän väg ändtligen en
gång blifvit dömd till fjorton dagars arreSt som han fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
