Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Saïdjah och Adinda (forts.), af Multatuli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
afsitta i sin svärfars hus? Att residensorten förlagts till
Rangkas-Betung? Att det kommit en ny underresidentr
emedan den förre aflidit för några månader sedan? Och
den nye ämbetsmannens tal på den första
Sebah-försam-lingen? Och hurusom ingen numera blef straffad för
sina klagomål, hurusom man bland folket hoppades att
allt stulet nu skulle återlämnas eller ersättas?
Nej, han hade skönare bilder för sin själs öga. Han
letade ketapanträdet bland molnen, allt för fjärran ännu
för att kunna söka det i Badur. Han famnade i luften
som omgaf honom, liksom om han velat omfamna den
gestalt, som skulle vänta honom under trädet. Han
föreställde sig Adindas ansikte, hennes hufvud, hennes
skuldror. . . Han såg hennes tunga kondeh — det
glänsande svarta håret, fångat i sin egen snara smekande
hennes hals, han såg hennes stora ögon, lysande i dunkel,
reflex, hennes näsvingar dem hon som barn drog upp
så trotsigt och stolt, när han — hur var det möjligt! —
var stygg mot henne, och vinkeln mellan hennes läppar
där det vackra leendet satt. Han såg hennes bröst, som
nu skulle svälla under kabaai’en, han såg huru sarongen,.
som hon själf väft, slöt sig tätt efter hennes höfter och
följande benet i en böjd linie härligt föll från knät ända
ned till den lilla foten . . .
Nej, han hörde föga af hvad man sade honom. Han
hörde helt andra toner. Han hörde huru Adinda skulle
säga: “Var välkommen, Saidjah! Jag har tänkt på
dig vid spånad och väf och då jag tröskat ris med
slagan, som bär tre gånger tolf skåror af min hand.
Här-är jag under ketapanen, den första dagen af den nya
månaden. Var välkommen, Saidjah! Jag vill vara din
hustru!"
Detta var den musik, som så härligt ljöd för hans
öron och som hindrade honom att höra på allt det nya,,
som man berättade för honom på hans väg..
Omsider såg han ketapanen. Eller fastmer, han såg,
en stor mörk fläck, som skymde många stjärnor för hans
öga. Det måste vara djatidungen i närheten af trädet^
vid hvilket han skulle återse Adinda följande dag efter
soluppgången. Han letade rundt omkring i mörkret och
trefvade på många stammar. Snart fann han en för
honom välbekant skroflighet på sydsidan af ett träd, och
han lade fingret i en skåra, som Si-panteh hackat med
sin parang för att besvärja pontianak’en (en skogsande}
som förorsakat Si-pantehs moder den tandvärk, hvaraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
