Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Saïdjah och Adinda (forts.), af Multatuli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
Se, hur badjing’en söker föda
på klappaträdet. Han kilar af och an, hoppar kors och tvärs,
han snor rundt trädet, hoppar, faller, klamrar, faller åter:
Han har inga vingar och är dock liflig som en fågel.
Mycken lycka, min badjing, jag önskar dig välfärd!
Säkert skall du finna den näring du söker .. .
Men jag sitter ensam i djatidungen,
väntande på näring för mitt hjärta.
Sen länge re’n är min lilla badjings buk mättad. . .
Sen länge redan har han återvändt till boet. . .
Men jämt och ständigt äro ännu min själ
och mitt hjärta bittert bedröfvade ... Adinda!
Ännu syntes där ingen på stigen, som ledde från
Badur till ketapanträdet.
Saidjahs öga föll på en fjäril, som tycktes glädja
sig åt att det åter började bli varmt:
Se, huru fjäriln där fladdrar omkring,
hans vingar lysa som en mångfärgad blomma.
Hans hjärta är förälskadt i en kenarieblomma:
säkert söker han sin välluktande älskling.
Mycken lycka, min fjäril, jag önskar dig välfärd!
Säkert skall du finna hvad du söker.
Men jag sitter ensam i djatidungen,
väntande på den mitt hjärta har kär.
Sen länge ren har fjäriln kysst
kenarieblomman, som han har så kär . . .
Men ännu beständigt äro min själ
och mitt hjärta bittert bedröfvade.. . Adinda!
Och det var ingen på stigen, som från Badur ledde
till ketapanträdet.
Solen begynte stiga högre, det var redan varmt i
luften.
Se, huru solen lyser där i höjden,
högt öfver Karingikullen.
Hon känner sig så varm och vill stiga ned
och sofva i sjön som i en makes armar.
Mycken lycka, o sol, jag önskar dig välfärd!
Hvad du söker, skall du säkert finna.. .
Men jag sitter ensam i djatidungen,
väntande på ro för mitt hjärta.
Solen skall länge sedan hafva gått ned
att sofva i sjön, då allt är mörkt. . .
Men jämt och ständigt skola min själ
och mitt hjärta bittert bedröfvas... Adinda!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
