Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Saïdjah och Adinda (forts.), af Multatuli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
Ännu var där ingen på vägen som ledde från Badur
till ketapanen.
När ej fjärilar längre fladdra omkring,
när ej stjärnorna lysa längre,
när melatti’n ej mer är välluktande,
när hjärtan icke längre bedröfvas,
när ej villebråd mer finns i skogen,
när solen går baklänges sin väg.
och månen glömt hvad som är öster och väster...
Om då Adinda ej ännu är kommen,
så skall en ängel med blänkande vingar
komma ned till jorden och uppsöka hvad som där förblifvit ensamt.
Då skall mitt lik ligga här under
ketapanen...-Min själ är bittert bedröfvad. .. Adinda!
Ocli ännu alltjämt var där ingen på stigen, som
ledde från Badur till trädet.
Då skall mitt lik varsnas af ängeln.
Han skall visa det med fingern för sina bröder:
»Se där är en afliden människa glömd.
hans kallnade mun kysser cn mellattiblomma.
Kom att vi må upplyfta honom och bära honom till himmelen,
honom, som väntade Adinda tills han blef död.
I sanning, han skall ej ligga här allena,
han, hvars hjärta hade kraft att älska så!»
Då skall än en gång min kallnade mun öppna sig
för att ropa på Adinda, som mitt hjärta har kär . ..
Än en gång skall jag kyssa melatti’n,
som hon gaf mig .. . Adinda ... Adinda!
Det var ingen på stigen, som förde från Badur till
ketapanen.
O, hon hade säkert fram emot morgonen fallit i
sömn, trött af vakan under natten, af många nätters
vaka! Säkert hade hon icke sofvit på veckor; säkert
var det så!
Om han skulle stå upp och gå till Badur? Nej.
Det skulle icke få se ut som om han tviflade på att hon
skulle komma.
Om han skulle ropa an mannen där borta som dref
sina bufflar ut på fältet? Mannen var för långt borta.
Dessutom ville Saidjah icke tala om Adinda, icke fråga
efter Adinda. . han ville återse henne, henne ensam,
henne först! O, helt visst skulle hon nu strax komma!
Han skulle vänta, vänta . . .
Men om hon vore sjuk, eller . . . död?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
