Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Saïdjah och Adinda (forts.), af Multatuli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
Som en skadskjuten hjort flög Saidjah framåt stigen,
som ledde till byn, där Adinda bodde. Han såg intet
och hörde intet, och dock kunde han hafva hört något,
ty det stod människor där stigen mynnade ut på vägen
och de ropade: “Saidjah, Saidjah!“
Men . . . var det hans brådska, hans lidelse, som
hindrade honom att finna Adindas hus? Han hade
redan ilat till slutet af vägen, där byn upphör, och nu
vände han om som galen och slog sig för pannan,
därför att han kunnat springa förbi hennes hus utan att se
det. Men han var åter vid början af byn, och — min
Gud, var det en dröm? — ännu hade han icke funnit
Adindas hus! Än en gång flög han tillbaka, och plötsligt
blef han stående, grep med båda händerna om sitt hufvud,
som om han ville betvinga vansinnet, som fattade
honom, och ropade högt: “Från mina sinnen, drucken, jag
är drucken!"
Och kvinnorna i Badur kommo ut ur sina hus och
sågo med ömkan Saidjah stå där, ty de igenkände
honom och begrepo, att han sökte Adindas hus, och de
visste att något Adindas hus icke fanns i byn Badur.
Ty då fogden i Parang-Kudjang tagit buffeln ifrån
Adindas fader . . .
jag har sagt dig läsare, att min historia är entonig!
... då hade Adindas moder dött af bekymmer. Och
hennes yngsta lilla syster hade också dött, emedan hon
icke hade någon moder, som gaf henne di. Och Adindas
fader, som fruktade för straffet, då han icke kunde
betala sina skatter ...
du ser nog, du ser, att min historia är entonig!
. . . Adindas fader hade flytt ur landet. Han hade
tagit med sig Adinda och äfven hennes bröder. Men
han hade förnummit hurusom Saidjahs fader i
Buiten-zorg blifvit straffad med prygel, emedan han lämnat
Badur utan pass. Och därför hade Adindas fader
hvarken tagit vägen till Buitenzorg eller till Krawang eller
till Preanger eller till trakten af Batavia, utan han hade
begifvit sig till Tjilangkahan, det distrikt af Lebak som
gränsar till hafvet. Där hade han gömt sig i skogarna
och afvaktat ankomsten af Pa-ento, Pa-lotah, Si-uniah,
Pa-ansiu, Abdul-isma och ännu några andra, hvilka
be-röfvats sina bufflar af fogden i Pariang-Kudjang och alla
fruktade straff, emedan de icke kunde betala sina
ut-skylder. De hade en natt bemäktigat sig en fiskarbåt
och stuckit ut till hafs. De styrde västerut och behöllo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
