Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ghettons drömmare, af I. Zangwill. 5. Kristendomens försonare. I—IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
“Min idé liar lyft mig närmare himmelen“, sade
Zussman.
Då Röda kyrkvaktarn den kvällen ordnat med allt, gaf
lian sig verkligen ro att stanna till kvällsvarden, hvilket
han eljest lagt bort, sedan Zussmans finanser blifvit så
dåliga, Hulda hade tagit hem ugnstekt potatis och
lef-ver från boden och till och med tre tunna skifvor
plum-pudding.
“Plumpudding!“ utropade Zussman förtjust.
“Hvilket godt omen för min idé.“
“Hvarför ett omen?“ frågade den andre.
“Står inte plumpudding i samband med julen,
fridens högtid?“
Det blixtrade till i Huldas ögon.
“Ja visst, det är ett tecken — Folkens brödraskap!
Juden skall blifva fridens budbärare på jorden!“
Röda kyrkvaktarn fortfor att äta i skeptisk tystnad.
Han hade studerat Folkens brödraskap till stor nytta för
sin hebreiska, men utan någon uppbyggelse för sig själf.
Han hade äfven läst Huldas manuskript, hvilket han
hade lånat utan tanke på att lämna tillbaka.
Och likväl kunde han icke dela sin väns dröm om
mänsklighetens fullkomliggörande. Om de vetat hur han
supit upp sina hopsparda pängar efter hustruns död,
skulle de kanske tänkt mindre högt om mänskligheten
och dess fullkomlighet. När allt kom omkring, fanns
det allt för få sådana som Hulda för att göra världen
nykter, mycket mindre då för att förbrödra den.
Fastän de visst voro förtjusande i sitt slag, så förbjöd ens
samvete en likväl att underblåsa deras villfarelser.
“Hvad har satt sådana idéer i hufvudet på er?“
utbrast han därför tvärt.
“Den idén har jag haft allt sedan jag var gosse“.
svarade Zussman enkelt. “Jag kommer ihåg en gång,
hur jag satt i strumplästen på golfvet i synagogan i
Polen. Det var under fastan och jag satt just och
funderade öfver, hvarför vi skulle så gråta och sörja öfver
Jerusalems förstöring, hvilken hade spridt oss som agnar
för vinden bland alla jordens nationer. Hur skulle eljest
Israels mission gå i uppfyllelse? Jag kommer ihåg
-och härvid log han tankfullt — “hur jag väcktes ur
mina drömmar af ett slag i ansiktet af min stackars
gamle far, hvilken var ond emedan jag inte rabblade böner. “
“Det kommer alltid att finnas någon till hands att
gifva er det slaget“, sade den andre dystert. “Men på hvad
Nordisk Revy. K
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
