Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Det judiska nationallynnets patologi, af Philipp Frei
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
445
tryckande hatet för icke hämnade förolämpningar. Icke
för att gagnlöst hopa pänningarna i kistor och ådraga
sig fara för lifvet hafva de genom procenteri utplundrat
folken. Men så mycket och. så grundligt de än hafva
gjort detta, var det ej tillräckligt för att likvidera den
räkning af blod och nerver, från hvilken den
psykologiska lagen om återverkan härleder sig. En stor och
väldig rest återstod, hvilken icke ens dessa i
spetsfundighet uppöfvade människors intelligens förmådde afsluta:
en bottensats, hvilken som känslostämning fortplantats
från forna släkten och så att säga är den ursprungliga
orsaken till den intellektuella nervositeten.
Måhända förklaras denna en psykologisk
förvandlings härledning fullständigt genom kliniska fall af
traumatisk hysteri. Såsom förutsättning för genom psykisk
trauma framkallad hysteri anses ett ovanligt
hjärnsyste-mets upphetsande tillstånd tillräckligt. Oppenheim
förklarar den såsom “en sinnesrörelse, som hvarken finner
en aktiv eller passiv afiedare“. Den aktiva afledaren
kallas ovetenskapligt vedergällning, hämnd; den passiva:
förlåtelse, glömska. Om man tillämpar denna definition
på medeltidens judar, så kan dem fortplantade
intellektuella nervositeten förklaras som kronisk intracerebral
upphetsning. Liksom ett stycke bly i köttet, så sitter
den sjukliga idén i det innersta medvetandet såsom något
med den öfriga tankegången icke öfverensstämmande.
En obestämd, slö smärta antyder en främmande kropp.
Denna det judiska nationallynnets pinsamma, stickande
törntagg består i hela den känslosammanfattning at hat,
ringaktning, missunsamhet och kärlekslöshet, som möter
dem utan att de kunna besegra den. Ty den uttrycker
antingen den till lag upphöjda allmänna viljan eller är
såsom den enskildes till hälften offensiva känsloyttringar
omöjlig att beifra och dock djupt sårande. Tanken på
sådant kväfves hälst så fort som möjligt, då förnuftet ju
icke är så värnlöst mot någonting som mot majoritetens
känslor och motkänslans makt. Så att säga osmält,
emedan den icke är bearbetad af förnuftet, sjunker alltså
den pinsamma idén ned i det innersta medvetandet, hvari
-från den sedan utöfvar sitt tryck. Den friskastes inre
iakttagelse är mottaglig för den första svaga ansatsen
till ett sådant tillstånd: denna obestämda förstämning, då
något oförklarligt, något rent känslan angående, som trots
allt sökande icke blir oss klart, plågar oss. Då arbeta
förnuftets krafter förgäfves, ty det inre medvetandet är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
