Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - »Ett och annat om handelsbabalansen», af w—S—w
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
449
äga rum på en omväg, sålunda att man närmast omsatte
sina produkter i större eller mindre delar af en af
samhället erkänd värdeenhet. Med denna enhet skulle
produktens värde mätas och med tillhjälp af den var en
hvar berättigad eller förpliktad att afyttra eller mottaga
hvad det var fråga om. Denna värdemätare, som gaf
ett bestämdt uttryck åt värdet af de olika arbetena och
produkterna, blef sålunda samhällets omsättningsmedel,
eller hvad vi kalla pengar. Hvar och en kunde på
detta sätt för hvad han producerade erhålla så och så
många af samhällets erkända penningenheter, hvilka
livar för sig eller i större eller mindre mängd öppnade
utväg för honom att förvärfva sig de produkter han
be-höfde. Var förhållandet sådant att dessa produkter icke
tunnos att tillgå eller nändes han icke ge ut sina
pengar, så voro dessa för* honom utan betydelse. Han fick
då dö af svält och annan, nöd midt ibland sina
guldhögar.
Sålunda utvecklade sig förhållandet och sådant är
det ännu i dag. Och likadant som det skildrats från
individens ståndpunkt, likadant ställer det sig äfven med
hänsyn till nationerna. Äfven dem emellan fungera
pengarna blott som måttstock och regleringsmedel vid
deras inbördes produktomsättning. Ty icke heller
nationerna äro några tusenkonstnärer, i allmänhet taget.
Hvarje nation har sina specialiteter, hvilka utgöra dess
hufvudsakliga näringsgrenar. Berättigande härtill hafva
de i den omständigheten att de naturliga förhållandena
gynna dem och tillåta nationen att frambringa dem till
billigaste pris. Därigenom blifva de konkurrensdugliga
exportvärden, som på världsmarknaden kunna utbytas
mot de förnödenheter, som landet icke själft med fördel
kan producera, men dock icke kan undvara. Genom
detta utbyte uppstår således en handelsomsättning, och
det är förhållandet mellan de vid denna omsättning
exporterade och importerade värdena som i trängre
mening kallas ett lands handelsbalans. Ju naturligare en
produktion är för ett land och ju billigare dess folk kan
lefva, desto mera kan det producera och exportera och
desto större värden skall det till följd däraf kunna skaffa
sig. Ju onaturligare och mera konstladt man däremot
söker uppdrifva en produktion och ju mer man gör för
att fördyra lifsförnödenheterna för befolkningen, desto
mindre kan man exportera för konkurrens på
världsmarknaden och desto mer sliter nationen på sina egna
Nordisk Revy. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
